Gläd dig!

Det är konstigt, så många det finns som sprider sur stämning kring sig. Undrar om de är medvetna om det?

Antagligen inte.
Förhoppningsvis inte.

De allra värsta är som svarta hål. Det räcker att de kommer in i ett rum, så blir det en grad kyligare. De liksom suger energi från alla omkring sig, som parasiter. Dessutom verkar de ha som livsmål att ta ner folk tills alla blir lika sura som de.

Om någon säger: "Jag gillar verkligen citronsillen" måste de replikera "jag äter inte sill, det har jag aldrig gillat". När en annan säger "åh, vad det ska bli kul med julklappar" så hugger de direkt "tänk om du inte får det du vill ha".

VARFÖR?
Jag förstår inte.
Har de ett så eländigt liv att de måste vara bittra mot allt och alla? Försöker de se till att ingen någonsin ska må bättre än de själva?

Det går till en viss gräns. Några gånger kan jag ducka och låta det passera, men till slut är gränsen knäckt och kamelens bägare fylld! Kan jag inte fysiskt lämna rummet, måste jag säga ifrån, annars gör det ont inuti. En liten åder börjar bulta fram vid pannan och det ryker ur öronen.

Säger: "Ja, du, det är tur att inte alla har det lika jobbigt som du. Du kan glädja dig åt att folk omkring dig har gjort bättre val i sitt liv och blivit lite lyckligare människor. Kontemplera en stund på det, vet jag, och gläd dig!"

Måtte man aldrig bli en surkärring!