Traditionalist - javisst!

Julen är min allra bästa högtid. Den är för mig förknippad med massor av trevligheter.

Det bästa av allt är alla förväntningar. I månader planerar och spanar jag efter de bästa julklapparna. Sedan slår jag in dem under hemligt fnissande och tänker ut braiga rim. Och varje gång jag träffar personen som ska få julklappen, känns det roligt och lurigt ända fram till jul!

Man fixar en gran och klär den, förbereder julgodis och lyssnar på nya och gamla julskivor. Tända ljus och elljusstakar i varje fönster, samt en och annan julstjärna. Vackert och mörkret blir lite mer uthärdligt.

Någon dag i förväg börjar gästerna dimpa in. Med stoj och stök kliver de genom dörren, med mat och klappar och mycket skratt. Det blir kramar och prat, "så stor du har blivit" och så småningom provsmakning av skinka och kanske något annat gott. Sedan rimstund (för dem som inte har skrivit färdigt), mys i soffan och kanske något spel.

Julaftons morgon är jag som ett barn. Jag slutade att kräva en strumpa med en tidning och godis i för ungefär fem år sedan... Nu får barnen det, samt nya kläder till dagens finlir. Vi myser igång, lagar lite mat, pysslar det sista, lyssnar på julmusik och förbereder. Klockan 12.30 kör jullunchen igång, varken förr eller senare!

Julmaten är god och härligt överflödig. Lite av mycket är min paroll. Det ska finnas mycket att välja av, så att man bara behöver ta en munsbit av varje sak. På julbordet finns saker från alla olika traditioner i släkten: Fyra sorters (hemgjord) sill, gravad lax, rökt lax, inkokt lax, ägg med skagenröra, kalvsylta med rödbetssallad, rödkålssallad, grönkål, brunkål, skinka, janssons, prinskorv, köttbullar, revben, isterbandsstubbar, hembakad vörtlimpa, ris à la Malta och fruktsallad.

Vid julbordet umgås man, pratar högt, tar om, sitter länge, sjunger vid bordet och skålar i julmust och öl. Snaps får den som vill dricka, och jag har aldrig varit med om att någon blir oredig eller dum.

Godisbordet är lika viktigt! Hemlagad knäck, hemgjorda praliner, Mozart-kulor, skumtomtar, lussebullar, pepparkakor, nötkakor, choklad av olika slag och någon kola.

Förr blev det Kalle Anka, men nu har det förlorat sin betydelse när det finns tecknat på förton kanaler året runt, så vi fikar och har en sång- och musikstund. Därefter... Julklappar!

Jo, det är roligt med julklappar!
Både att ge och att få.
Nej, man blir aldrig för gammal för julklappar!

Vi läser rim och gissar, vi öppnar en i taget. Det tar tid, det är gemenskap, det är skratt när någon har lyckats osedvanligt bra med ett rim.

När julklapparna är slut, brukar vi också vara det. Då lullar vi runt och tackar och kramas. Barnen vill kanske testa något av det nya, vi vuxna dukar av och pysslar runt. Sedan blir det gröt och en skinkmacka. Barn nattas, vuxna spelar spel och jäser.

Juldagen är fortsättning på glada miner och gemenskap. En god stek, samma stojiga middag med sång, mer spel och lek utomhus. Annandagen också, om inte folk behöver åka hem och jobba...

Det är en härlig högtid. En tid av kärlek, värme, skratt, överflöd och omtanke. En riktig filmjul, en klassisk, traditionell, överlycklig heljul.

Och just då tänker jag inte alls på barnen i Ghana, för då mår jag dåligt. Men i mellandagarna återgår jag till normalstatus!

Och i år har jag önskat mig ett fadderbarn, så då kanske en liten tanke går till Ghana på julafton i alla fall... :)