Älska dig själv

Man ska älska sig själv.
Det vet jag. Jag har övat på att känna det och tyckt att det går bra. I början blev jag sådär hiskeligt okoncentrerad och tanken flydde hela tiden, men så fick jag kläm på det. Det kändes varmt och skönt, bekvämt och spännande samtidigt.

Problemet är bara att jag inte ser vad som finns kvar av mig, när allt görande är borta. Vem är jag liksom där bakom all prestation? Om jag bara sätter mig ner på rumpan och gör absolut ingenting, vad är jag då bra för?

När jag döpte mig som 13-åring, valde jag själv ett bibelord:
"Så ät ditt bröd med glädje
och drick ditt vin med glatt hjärta
Ty Gud har redan i förväg
givit sitt bifall till vad du gör."

Det tycker jag om. Vi ska vara glada och njuta, för vår existens är redan godkänd. Vi behöver alltså inte prestera för att förtjäna vårt tid på jorden. Och lite andas det också predestinering, dvs att det finns en mening med vårt liv bortom det vi själva ser och vet. Vår närvaro är godkänd av en högre makt.

"Älska din nästa såsom dig själv."
Det är inte ett bra tips för en sån som jag. Kloka människor brukar säga att man inte kan älska andra om man inte älskar sig själv. Det har alltid känts jobbigt för mig, eftersom jag har vetat att jag är lite dålig på den där själv-biten. Men jag har tyckt att jag är rätt bra på att älska andra! Hm... Man borde vända på det:

"Älska dig själv såsom din nästa."
Det vore bra om jag gjorde det! För jag älskar min nästa så otroligt mycket. Jag gillar verkligen människor, och ser fina saker i alla (nästan i alla fall). För att inte tala om mina barn... Ah - jag går i bitar av kärleken till dem! Hjärtat brister lite minst en gång om dagen.

Jag brukar säga att vi ska vara lika snälla mot oss själva som vi är mot andra. Skulle du kräva att en av dina vänner skulle jobba så hårt som du? Om inte, så kräv det inte av dig själv. Skulle du bli arg om din vän glömde din födelsedag? Om inte, så slå inte dig själv när du missar en. Man ska helt enkelt ge sig själv lika mycket slack på linan som man skulle ge andra.

Om jag tittar på mina nära och kära, och ser vad jag älskar hos dem, så blir det väldigt tydligt. Det är både hur de är och vad de gör. En kombination! Och så kan jag också älska mig själv, tror jag. När det inte är så tydligt avdelat. Det tål definitivt att tänkas vidare på...

Jag fattar inte hur man ska hinna jobba, när det är så mycket att tänka på i livet!