Nylonstrumpor

De är djävulens påfund, de där nylonstrumporna. Absolut påhittade av karlar!

För det första: De är gjorda av spunnen plast.
Det blir klibbigt och kallt.

För det andra: De är alltid för små.
Tårna trycks ihop, låren kläms och grenen hänger.

För det tredje: De går sönder om man använder dem.

Det är hyfsat opraktiskt.
Man betalar mellan 80 och 130 spänn för något som man i bästa fall kan använda en hel kväll. Och dessutom är de alltså obekväma. Vilket skräp!

Jag har ingenting emot sidenstrumpor i stay up-modell. Det är snyggt, skönt och inte obekvämt. Men nylonstrumpbyxor... Arrrrgh!

Vet du varför de kom till? Jo, i samband med andra världskriget började man använda mer bensin. I raffinaderierna blev det då en massa restprodukter som man inte visste vad man skulle göra med. Då kom man på den ljusa iden att spinna oljeplasten till tråd och göra strumpor av dem. Andra delar av spillet från bensintillverkningen gjorde man schampo och artificiell tvål av. Med mördande reklam sålde man sedan in dessa onaturliga och märkliga produkter. De som inte hade råd med sidenstrumpor, köpte glatt dessa - nästan - lika snygga nylonstrumpor och drömde sig bort till Hollywood... Där filmstjärnorna använde tvålen Palmolive...

Idag är nästan alla tvålar och schampon fortfarande gjorda av restprodukter från råolja. Inte så bra för huden och håret, precis... Ingen skulle ju komma på tanken att ta bensin på huden. Samma sak med nylonstrumpor, polyestermaterial och rayontyg. Vilket skräp!

Och du vet väl att benen på nylonstrumpsreklamen nästan alltid är mansben? Ha ha - det är roligt, tycker jag. Sexig bensinplast på rakade mansben. Det är grejer, det.