Som en sol

– Du är som en sol, sa min Make.

Det lät bra. En sol! Jag älskar solen. Sprider värme, ljus och glädje.
Men han hade en annan tanke...

– Du sprider ut din energi åt alla håll, som solstrålar kring dig. Du satsar lika mycket på allting, och vill så mycket. Sedan tycker du att allt går för långsamt, så du blir liksom ensam med att köra i alla riktningar. Därför måste du putta på varje solstråle och springa fram och tillbaka. Det gör att du blir helt slut, så det finns ingenting kvar i mitten till dig!

Å, så sant.
Precis så är det.
Jag ser allt som "måste" göras. Om inte folk omkring mig hoppar på tåget direkt, tar jag tag i allt själv. Så springer jag som en galning och försöker få allt att hända, lite irriterad för att ingen annan hjälper till. Och så har jag ingen ork kvar till mig själv.

En ihålig sol är jag.
Jag måste lära mig att hålla kvar min energi, så den räcker åt mig själv. Annars blir jag kall i mitten. Och det vill jag ju inte vara!