Svarta dagar

Ibland är det svårt att vara positiv. Alla försök till leende känns som grimaser och benen känns tunga som bly.

De här dagarna tenderar jag att slå i fler bordskanter, tappa bort saker, krympa kläder i tvättmaskinen och få feta räkningar med posten. Dessutom pratar alla andra för högt, det ringer fler telefonsäljare än vanligt och mina medtrafikanter kör som fittor.

Det är konstigt hur det kan köra ihop sig.

Jag undrar hur ödet markerar de här dagarna i kalendern. Svart, för att mörkerkrafterna är ovanligt starka då? Eller med ett kryss, för att man borde dra täcket över huvudet och hoppa över dem?

Kanske – bara kanske – är det också så att det är mitt missmod som sprider sig. (Ja, jag är inte så analytisk dessa dagar. Det är svårt att se upp över kanten på min mycket djupa grop. Att sväva och få någon sorts överblick över livet får vänta till en bra dag.) Eftersom lycka attraherar bra saker, så kanske också svårmod attraherar svårigheter.

Det hade varit bra om man fick någon sorts förvarning. Ett plupp-pling i datorn dagen innan, så kunde man ställa klockan på tisdag och sova gott.

Tyvärr är det ofta mycket som måste göras de här dagarna. Det ska ringas och mailas och pratas i positiva tongångar. Ha! Tur att man har skådespelartalang! (Min coach på arbetsförmedlingen föreslog efter vårt inledande samtal att jag skulle omskola mig till skådespelerska. Han tyckte att jag var så oerhört "vivid" och fascinerande att lyssna på.) Det är bara att lyfta sig själv i skägget, dra upp mungiporna till öronen och höja tonläget två heltoner. De här dagarna är det skönt med telefon, och inte läge att Skypa.

Om jag vore astrolog, skulle jag kanske kunna se att planeterna inte står i ett gynnsamt läge för mig idag. Eller endokrinolog, så att jag visste att hormoncykeln skulle ha sin djupaste dipp. Kanske beteendevetare, för att lista ut att just den här dagen kommer många människor att svika sina löften.

Faktiskt tror jag att alla de här sakerna infaller samtidigt. Vilken förklarings- eller beräkningsmodell man än väljer, så kommer de att sammanfalla. Beräkning efter beräkning kommer att visa på samma datum, ett datum som blinkar med allt rödare varningsblinker.

Men varför? Kan man inte bara få ha bra dagar? Så där ljusa, flytande, lätta dagar då allt går ens väg? Då man känner sig som ett med universum och vägledd av fjäderlätta änglahänder?

Åh – nu vet jag hur det hänger ihop! Plötsligt står det totalklart. Även på andra sidan har fackförbunden kämpat sig till vissa rättigheter.
De här dagarna har änglarna semester.