Hundbajs

Håll Sverige rent-kampanjen var tydlig: Man ska ta upp hundbajs.

Till och med jag, som aldrig har haft en hund, vet hur man gör.
Man har med sig en plastpåse på bajspromenaden. (Företrädesvis brun eller svart, har jag förstått.) När hunden har valt platsen att uträtta sina behov på, väntar man. Sedan tar man fram plastpåsen, stoppar i sin hand i den, greppar kring bajset, lyfter upp det, vänder på påsen och knyter ihop densamma. Påsen lägges i närmaste sopkorg.

Det är inte så svårt. Ändå ligger det fullt av hundbajs på gator och torg!

Jag undrar om hundägarna är så lusigt fattiga att de inte ens har råd med plastpåsar. Eller om de ser väldigt dåligt. Kanske de tycker så mycket om sina hundar, att de ser bajset som ett fint pynt? Hundägare kanske till och med uppskattar att få bajs intrampat i sulorna på sina nya skinnstövlar, vad vet jag.

Newsflash: Vi är många som INTE gillar hundbajs.

Utanför biblioteket i Växjö höll jag på att stiga i en hög. Instinktivt väjde jag undan i sista sekunden, men jag blev tvungen att stanna. Vilket jädra berg! Uppskattningsvis 8 dl bajs, som en liten komocka.

Vilken hund lägger såna bautahögar? Min fantasi flög genast iväg till monsterhundar med väldigt god aptit. Matte eller husse kanske är rädd för sin hund. Eller så kan de inte stå kvar och ta upp bajset, för hunden drar iväg och är för stark. Jag ser en bild av en muterad grand danois/pitbull/mastiff som efter väl förättat värv sätter kurs mot hemmets värme. Efter hänger matte i kopplet i en hand, åker på skorna baklänges, fortfarande viftande med plastpåsehanden mot högen.

Nej. Så gick det nog inte till.
Den lite tristare, men sannare, bilden är nog hund som bajsar, husse eller matte som tänker "fan", tittar sig omkring för att se om någon har noterat högen och sedan smiter iväg.

Aja baja, hundägare.
Skäms.
Och tänk på att Gud ser allt...