Jag pratade med en mycket god vän, som är sångerska. När hon berättade om sitt artisteri, beskrev hon sig i negationer. "Jag har inte den stora rösten, är inte en ung popphoppa, jag är inte tillräckligt R-n-B"...
Stopp, sa jag.
Hör du vad du säger?
Du säger en massa saker som du INTE är.
Men vad ÄR du då?
Som jag ser det, är hon en fantastisk sångerska, med stor kreativitet och annorlunda melodibildning, med härlig scennärvaro och en grym dansare. Hennes musik är en skön crossover mellan pop och R-n-B. Hon är vuxen och äger scenen. SÅ kan man också beskriva henne!
Men jag gör samma sak själv. Jag skriver på en bok och säger: "Den är inte en riktig roman, inte en livsstilsbok, jag är ju ingen guru"...
Så dumt vi gör ibland.
Man kan ju inte definiera sig utifrån vad man inte är!
Jag tror dock att det är väldigt svårt att definiera sig själv. Därför har jag ett knep: När jag ska beskriva mig själv eller något jag har gjort, tänker jag att det är en maträtt i stället.
Om min bok är en maträtt, så är den: En varierad korsning mellan smaker, välkryddad och lättuggat, med både aha-upplevelser, skratt och igenkänningsmöjligheter. Spännande och familjärt och lättsmält!
Det blir plötsligt lättare att se sig själv och sin verksamhet utifrån.
Tycker i alla fall jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar