Bevis

Sherlock Holmes-anhängare som jag är (och har varit sedan 11 års ålder), förstår jag mycket väl själva begreppet bevis. Ljusstaken och Fröken Röd i Salongen (Cluedo, favoritspelet).

Och hittar man en blodig kniv bredvid någon som är död, så är det ju en jättebra idé att titta efter fingeravtryck och avslitna hårstrån från förövaren. Bevis, något fysiskt som kan påvisa vad som (med all sannolikhet) har hänt.

Allt lämpar sig dock inte för den där fysiska sortens bevisning.
Exempelvis är det svårt att bevisa en känsla.

– Åh, vad jag känner mig glad idag!
– Jaså gör du? Bevisa det!

Ööö... Det blir ju svårt. Visst kanske det syns på utsidan. Mungiporna är kanske uppåt, ansiktet slätt och obekymrat, hållningen stark och jag går med lätta steg. Men är det verkligen bevis för att jag känner glädje? Nej. Det kan ju faktiskt vara så lömskt att jag agerar glädje, uttrycker glädjetecken med min kropp trots att jag i hemlighet är ledsen. (Faktiskt mycket, mycket vanligt.)

Så när folk söker bevis för att en behandling eller en tanke fungerar, så blir jag lite full i fniss. Bevisa? Hur skulle det gå till?

Givetvis har det gjorts undersökningar. Människor i testgrupper har fått uppskatta sin hälsa på en 10-gradig skala, genomgå behandlingar och sedan kryssa i skalan igen. Men det blir ju inte så säkra resultat, eftersom människor vill att de ska må bättre och kanske tycker att ansträngningen att gå till behandlingarna faktiskt borde ha givit resultat.

Jag kommer ihåg när jag var utbränd. Då fick jag kryssa på en skala från 0 till 10 hur jag mådde psykiskt. 10 var toppen, 0 var botten. Det var ju precis omöjligt att klämma dit ett kryss. Då, i den stunden, hade jag ju ingen aning om jag var på botten eller om det möjligen fanns ännu några nivåer som jag kunde sjunka. Eller om jag borde kryssa i en stark 7:a, för så mycket roligare än så här blir det inte. Jag blev svettig och fick ångest av den där skalan och slängde dit ett kryss på måfå.

Min stora glädje i livet är att jag faktiskt känner.
Jag känner på mig när något är lovande, det känns rätt när något är bra, jag känner effekterna av saker. Därför har jag vågat pröva mig på väldigt många saker. Ibland har det varit lite märkligt och inte känts bekvämt för mig, andra gånger har jag vetat direkt att det är min väg.

För detta behöver jag inga bevis.
Det finns inga fysiska bevis som kan ersätta den "magkänslan" – den är stark som en fors.

Ibland har jag känt att något kanske inte är helt optimalt, men ett trappsteg på väg mot något annat. Det är också ok. Även om det inte är 100% jag, så har det fört mig vidare. Tackar, tackar, säger lilla Karin och kliver vidare i livet.

Hur fina forskningsresultaten än är, så vet jag en sak: Jag måste prova innan jag vet. Inte förrän jag har testat, vet jag om det fungerar för mig.

För så är det ju också. Oavsett hur många som har varit med i undersökningen, eller hur många kryss de har skrivit på formulären, så saknar de ju en variabel: Mig. Jag har inte varit med i undersökningen. Min kropp har inte registrerats. Och är det något jag vet med absolut säkerhet, så är det att normalfördelningskurvan inte är min kompis. Om 1000 personer undersökts, så hamnar kanske 700 inom vad som anses vara normalt. 150 hamnar över normalt och 150 hamnar under. Så är det. Men vet du vad? Längst ut på skalan – uppåt eller nedåt – finns en liten olycklig person som är så långt ifrån det normala som det går. Och denna person är inte nöjd och får inte önskat resultat. Allt går helt annorlunda, märkliga symptom uppstår och det känns inte bra i hennes kropp. Den personen är jag.

Den personen kan också vara du!
För det är trots allt så att det är 300 personer i exemplet som INTE passar in i det normala utfallet för undersökningen. Så när den här medicinen eller kosttillskottet tas kommer ut i handeln, så kommer en överväldigande majoritet – 70%! – att få exakt det resultat som man önskar. Det är ju jättebra! Vilket verkningsfullt preparat! 30% kommer dock att vara mindre nöjda. En del av dessa – kanske 5% längst upp och längst ner i fältet – kommer att få katastrofalt konstiga resultat. Vi pratar alltså om åtminstone 100 personer totalt som det faktiskt inte fungerar för. Jag och 99 till!

Så kom inte till mig och tjata om bevis. Jag är alltför luttrad av "bevisat effektiva" mediciner, "bevisat ofarliga" operationer och "bevisat nyttiga" hälsodrycker. Ha! Jag skrattar högt. Ha ha ha!

Bevisen som går att väga och mäta och se är kanske viktiga för dig och kanske för alla andra – men för mig väger de oerhört lätt. Nehejdu. Jag måste TESTA SJÄLV innan jag vet. Och när jag har testat så känner jag vad som är bra för mig.

Det är det enda beviset jag behöver.