Påförande av skuld och skam

Det här är en härskarteknik.
(Finns att läsa mer om i maktlitteraturen och i socialpsykologin.)

Alltså är det ett sätt att skaffa sig makt över andra, att lägga andra i underläge. Ha det i minnet när jag skriver vidare...

Väldigt många föräldrar uppfostrar sina barn i skuld och skam.
"Nämen, har du inte gjort läxan! Den skulle ju varit inne idag!"
Undermening: Du har varit dålig, du har glömt läxan eller varit lat, du har missat tiden. Fy.
Skulle ju också kunnat sägas med ett glatt tonfall:
"Hur är det – har du hunnit göra läxan än?"
Då hjälper man till att komma ihåg och tar som förälder ansvar för detta. Man ger också barnet en emotionell utväg ifall de har nära till skuld – det är ok, för att de har haft mycket att göra.

"Du ringer ju aldrig." (Sägs när man ringer.)
Undermening: Det var för länge sedan du ringde, du bryr dig inte om mig, du tänker bara på dig själv, jag är så ensam.
Man kan ju också tänka som så att telefonen har också en utlinje, dvs personen i fråga kunde ju själv ha lyft luren om han/hon var pratsugen. Och är det verkligen någon annans "fel" när man är ensam? Kan det kanske bero på att man har bäddat sin egen säng på någon sätt och nu får man ligga i den?

"Nä – spillde du på dig igen?"
Undermening: Så klumpig du är.
Eller så kan man säga "hoppsan, nu blev det tokigt!"

Ibland hör jag mig själv säga något liknande. Då slår jag mig HÅRT över fingrarna och ber om ursäkt. Det är vanans makt... Min egen uppfostran sitter i och kommer ibland fram när jag inte vaktar min tunga. Inte bra. Mina barn ska inte behöva gå omkring med skuld och skam i ryggsäcken.

Jag tror att det var den vanligaste uppfostringsmetoden när jag växte upp. Det var liksom så som föräldrar höll pli på sina barn när de inte längre fick slå dem: Genom påförande av skuld och skam. Planen var att vi inte skulle trotsa eller mopsa upp oss. Tyvärr kände vi oss också små, dåliga, ovärdiga och otillräckliga.

Min upplevelse är att många narcissister använder den här härskartekniken i allt sitt umgänge. Den bakomliggande tanken är: "Ingen annan än jag tänker på mig, de tänker bara på sig själva!" Det är inte så sympatiskt.

Och nu ber jag dig komma ihåg vad jag inledde med: Det här är en härskarteknik för att sätta sig över någon.

Vill man verkligen sätta sig över sitt barn?