Sovtider

Det har hänt något mycket märkligt med våra sovtider. En galen förändring på mindre än en generation: Vi tror plötsligt att vi inte behöver sömn.

Vuxna som går och lägger sig kl 01 och börjar jobba åtta.
Barn som går och lägger sig kl 22 vanliga skoldagar.
Dagisbarn som ska börja dagis kl sju och ändå är uppe till 21.

Vad hände?

Barn i låg- och mellanstadiet ska gå och lägga sig senast 20.
Barn i högstadiet ska gå och knyta sig kl 21.
Ungdomar på gymnasiet ska gå och lägga sig senast 22.
Vuxna ska gå och lägga sig mellan 22 och 23.

Detta oavsett vilken tid vi ska upp!
Det handlar om hur våra hormonkurvor fungerar. Och det här är kompromisslöst. Att påstå att "jag är nattmänniska" eller "jag behöver inte sova så mycket" är nonsens. Givetvis finns det människor som klarar av sömnbrist bättre än andra och vars vakenhormon går igång på full fart igen när de inte kommer i säng i tid ("nattmänniskor"). Det finns också de som har stört sina sömncykler så pass att de inte längre har balans i hormonsystemet.

Men: Det är onaturligt.
Människan än ett dagdjur.
Det går inte att ändra på.

Vad som händer vid de ovan nämnda klockslagen, är att vakenhormonet minskar och sömnhormonet ökar. För en vuxen människa korsas dessa kurvor ungefär kl 22.30. Då går sömnhormonet upp och dominerar sedan hela natten, vilket gör att vi sover djupt och gott. Vid ca 5.30 korsas hormonkurvorna igen och vakenhormonet gör oss redo att hoppa upp ur bingen vid 6-6.30 till en nya dags aktivitet.

Om man inte går och lägger sig på rätt tid, vänder vakenhormonet upp och ligger högre än sömnhormonet hela natten. Då får vi orolig sömn, mycket drömmar, kroppen reparerar sig inte och vi är inte lika utsövda när vi vaknar. Vi kanske vaknar mitt i natten eller alldeles för tidigt.

Så fungerar vi. Punkt och slut.
Det här är våra klockgener.
De är urgamla och kommer inte att förändras inom en överskådlig framtid.

Att vi har fått elektricitet som gör att vi KAN vara vakna hela natten, och internet och TV som gör att vi VILL vara vakna hela natten, och ett stressigt liv som ibland gör att vi MÅSTE vara vakna hela natten, innebär inte att vi SKA vara det. Här måste vi faktiskt sätta ner foten.

Att sova är livsviktigt.
Inte nog med att det är kroppens bästa tid för återhämtning, det är också så vi är programmerade. En tredjedel av våra liv ska vi vila. Så ser programmeringen ut. Vilar vi kortare, lever vi kortare. Men inte nog med det: Vi får sämre livskvalitet den tid vi lever!

Timmarna före tolv på natten är oersättliga. Då repareras kroppen som allra bäst, då byts det förstörda ut och nya reservdelar kopplas in. Efter tolv händer inte det. En natt utan sömn innan tolvslaget är alltså en natt då alla reparationer är satta på väntlistan.

Jag minns när jag första gången var vaken till kl 21. Det var sommarlovet efter årskurs 3. Hela kvarteret lekte tunnelkull och mamma tyckte att vi fick vara uppe lite längre. När jag la mig, visade min klockradio siffrorna 21. Det var helt otroligt!

Idag är var och varannan unge vaken till 21 vanliga skoldagar. Och så undrar vi varför de presterar dåligt i skolan! Sverige är det internet- och datortätaste landet i världen och också det land i västvärlden som dalar snabbast i skolprestationer. Vi är också det land som snabbast glömmer traditioner och gammal kunskap och gärna tar till oss nyheter. Kan det vara så att vi har glömt för mycket? Vi har glömt vilka vi är och vad vi behöver för att fungera!

VI KAN INTE BESEGRA KLOCKGENERNA.

Hur mycket som än serveras nattetid via TV och internet, så kvarstår vårt behov av sömn. Den som inte sover, växer inte lika mycket. Hjärnan utvecklas sämre. Reparation och underhåll av våra vitala organ får vänta, vilket skapar sjukdomar och slitage. Vi får koncentrationssvårigheter dagtid. Vi blir aggressiva, retliga, lättstressade. Hormonstörningar, muskelsspänningar, tarmproblem... Sömnbrist skapar väldigt fragila varelser.

Vi måste se till att barn och ungdomar går och lägger sig.
Det är vitalt för nästa generations överlevnad!
Och vi måste gå och lägga oss själva.

Natti, natti!