Maya-kalendern

Den gamla Maya-kulturen beskrev tiden i en kalender som enligt arkeologer slutar antingen i november 2011 eller i november 2012. Det har föranlett människor runt hela världen att sia om domedagar och katastrofer, inspirerat filmer som Armageddon och gör somliga lätt nervösa inför året som komma skall.

Jag är inte alls orolig.

Enligt astrologin går planeten jorden in i ett nytt stjärntecken vart 2000 år (jag tror inte att det är exakt utan ungefär). Vid Jesus födsel gick vi in i fiskens tecken, vilket är martyrskapets tecken. (Passande - och en MÄRKLIG slump - att en av Jesus symboler var fisken?) Nu är det dags för vattumannens, de stora tankarnas, era.

Det finns de som säger att det kommer en ny profet vid varje skifte. När jag var yngre tänkte jag mycket på det, och tittade nyfiket omkring mig. Någon av människorna omkring mig kunde ju vara en ny Jesus! (Vore väl passande att profeten för vattumannens tidsålder kom från vattumannens land Sverige?) Nu tror jag att det kanske inte är en person, utan det kan lika väl vara en livsåskådning eller en samling tankar.

Utvecklingen av internet ser jag som ett led i detta. Nu börjar världen sannerligen bli ett ställe utan gränser, där man kan dela med sig av idéer tvärs över världen, där man inte är bunden till att interagera med de som bor i närheten och där harmoni och förståelse kan växa fram. Det är så vackert!

Men med tanke på hur lång tid det tog innan kristendomen spreds och färgade den värld vi lever i, så har jag inte stora förhoppningar om att få se vattumannens era blomma ut än på några hundra år. Å andra sidan - eftersom jag tror på återfödelse - kan jag kanske vara med om det i ett senare liv.

Hur som helst: Maya-kalendern skrämmer inte mig alls. Den visar bara på ett slut på den här eran. Och läser man lite om det hela, inser man snabbt att även maya-kulturen såg det som stadier i en utveckling. Det finns t ex andra datum som beskrivs som förändringens datum, något daterat långt efter 4700 e Kr.

Ingen panik, med andra ord.
Och även om förändringen säkert blir stor så småningom, så kommer vi som lever nu kanske inte märka så mycket av det.

Det är för tusan hela mänskligheten som ska ändra på sig!
Det sker inte på en lördag.

Mina förhoppningar för den nya eran är:
- Att vi ska återfinna vår koppling till varandra
- Att vi ska erkänna vår koppling till naturen
- Att vi ska återupptäcka det andliga perspektivet
- Att vi ska uppmärksamma det emotionella perspektivet

Skulle vi få till det, så löser sig allt, från miljöförstöring till smärtproblematik. Det vore väl nåt? :)