Hajar och krokodiler

Det är något alldeles speciellt läskigt med just de två arterna.

Hajar är så läskigt stela i ögonen och rörliga i övrigt. Broskvarelser... De har verkligen inget skelett! Det är sjukt coolt och jätteläskigt. Att de dessutom kan äta och smälta till och med metall är ju helt absurt.

Och krokodiler som ser ut som gamla stockar ända tills de hugger. De kan ligga precis under ytan utan att man ser dem alls och rör sig snabbare än en iller. Och fast de är så stora och tunga och oformliga, kan de simma upp tills de liksom står på vattnet.

Vilka mördarmaskiner.
Och överlevare.
De har funnits längre på jorden än vi kan föreställa oss.
Samma konstruktion som (bara en annan storlek än) på dinosaurietiden.

De spelar liksom inte i samma liga som människan. Vi är veka sissies jämförelsevis, med alla våra vapen och allt.

Hajarna och krokodilerna bara simmar på där nere, oberörda och oimponerade, urtida och mystiska. De kompromissar liksom inte.

Och hur mycket djurvännerna än försöker säga att hajar är ofarliga och att krokodiler också är fina, så tänker inte jag sänka garden. Nähej du. Jag vet att så fort de får en chans att sätta tänderna i mitt delikata kött, så kommer de att göra det. Utan att blinka med sina svarta, blanka ögon.