Att vinna miljoner

Härom natten drömde jag att jag vann stort på Lotto, vilket är lite överraskande eftersom jag aldrig spelar. 111 miljoner vann jag.

Lustigt nog blev jag inte särskilt överraskad eller överglad. Jag bara konstaterade att jag kunde göra vad jag ville, inte behövde bekymra mig för räkningarna eller huset. Det kändes bra, tryggt.

När jag vaknade funderade jag lite. (Ovanligt...) Jag har alltid velat bli ekonomiskt oberoende. Inte för att jag just gillar pengar på hög, men det vore skönt att slippa oron. Att kunna lägga om taket när man tycker det behövs. Eller köpa en ny bil – oh, en miljöbil! – när den gamla krånglar. Kunna förverkliga en och annan dröm. "Ingen som vill ge mig ett förlagskontrakt? Nehej, men då ger jag ut den själv och anställer en agent som säljer in den till bibliotek och skolor!"

Hi hi hi... Dagdrömma bort pengar kan jag.

Men så tänkte jag lite till. Vill jag verkligen vinna miljoner? Jag menar, om man nu ska önska sig något i livet, är det verkligen en lottovinst som står överst? Är det bara pengarna man vill åt?

Jag kom fram till NEJ.
Om jag nu får välja, så ser jag ju definitivt hellre att jag får tjäna gräsligt mycket pengar, hellre än att vinna dem. Exempelvis skriver jag hellre en bästsäljare än får pengarna. Eller blir en hälsoguru som åker runt och föreläser för fina slantar.

Det hade ju varit mycket roligare!
Då skulle jag ju känna mig trygg OCH bra.
Och pengarna skulle kännas lite mer som mina.

Klart att jag inte skulle tacka nej till 111 miljoner. Det hade varit dumt! Men om jag ändå ska drömma, så drömmer jag hellre om att lyckas med det jag brinner för.

Så ska jag be om något, så tänker jag be om det, i stället för en lottovinst.