Förpuppning

Jag skulle vilja kunna spinna mig en puppa.
Varje år vid den här tiden skulle jag behöva linda in mig i något varmt och mjukt, där jag kunde vara i fred och återuppfinna mig själv.

Januari och februari är icke-tid.
Då går hela min värld och väntar på att året ska börja, vilket det gör i mars.

I mars börjar det nya året! Det visste redan romarna. Det är därför månaden är uppkallad efter den stora och viktiga guden Mars. Ursprungligen var han inte alls krigargud, utan jordens, vårens och fruktbarhetens gudom. Därför fick han årets första månad kallad efter sig.

Därför heter också årets tionde månad december (decem = tio). Januari och februari är årets två sista månader. Och visst är de viktiga, de också. Då ska allting vila sig och bara andas, för att orka med att sätta igång ännu en vår, ännu ett år.

Det vill jag också göra!
Jag vill linda in mig i en varm och mjuk puppa, alternativt en mängd filtar i en soffa med många koppar varmt, grönt te. Där ska jag sitta och vila mig i form för våren och alla nya stordåd, läsa en och annan bok, begrunda livet och ladda batterierna.

Speciellt vi som lever i norden behöver detta, tror jag. Det är inte mänskligt att behöva jobba och slita den här tiden på året! Bara det här med att stiga upp i beckmörker - hallå? Heeeelt onaturligt. Säkert i viss mån farligt också.

Det finns ju för fasiken ingen sol som producerar D-vitamin! Grönsakerna innehåller nada vitaminer och de rotfrukter vi har kvar sedan förra säsongen börjar bli lite ledsna i kanterna.

Nej, jag tycker att vi ska införa en humanreform i Sverige: I januari och februari så inför vi arbetstid under dagsljus. Klockan 9 kan vi börja jobba och sedan måste vi gå hem kl 16. Max.

Då kan vi hinna förpuppas också.
Så att vi lagom till mars kan spräcka puppan med livslust och längtan efter det nya som komma skall. Då vecklar vi häpet ut våra underbara, nya, färgglada vingar och flyger mot solen!