Jag har varit långtidssjukskriven. Jag vet hur det är. Att inte för sitt liv kunna vända skutan, trots att man kämpar som ett djur. Att tampas med läkare som inte vet vem man är, med försäkringspengar. Att inte ha ork att bry sig, trots att det är levebrödet för ens barn som står på spel.
Tro mig: Jag vet.
Jag vet också vad det krävs för att komma tillbaka: En jävla vilja.
Och ihärdighet, nyfikenhet och kunskap.
Personligen hade jag definitivt varit sjukskriven fortfarande om jag hade följt sjukvårdens råd och de uppritade linjerna. Nu är ju jag född med ett sjuhelvetes driv, och tog mig därför vidare, sökte andra vägar. Det är jag fantastiskt tacksam för!
Idag jagar Försäkringskassan människor som ska "omprövas". Det är hårdare tag som gäller – nu minsann, ska smitarna tillbaka i arbete!
Jag har ingenting emot det, så länge det är rimligt och rättssäkert. Så länge det inte handlar om att landa på vissa siffror i någon rapport.
Här är dock några frågor från en som varit i systemet:
1 Varför är näringslivet så osunt?
Det är hårt på våra arbetsplatser idag. När någon mår dåligt, klagar kollegorna på att han eller hon inte drar sitt strå till stacken. Vi får inte sörja när någon går bort, vi får inte lite slack på linan när vi har det svårt. Prestera är det som gäller, och max helst hela tiden. Som chef borde man vara mer försiktig med sitt kapital, och sätta in insatser tidigare. Skaffa en psykolog till änklingen, låt den överstressade trebarnsmamman gå en timme tidigare varje dag under en period (med bibehållen lön), ryck in och hjälps åt att göra de arbetsuppgifter som sackar efter. Och vi som är arbetskamrater måste hjälpa till och rycka in. Det är så det är att vara medmänniska. Punkt.
2 Varför får man ingen hjälp?
När någon är så sjuk att de inte kan arbeta, borde hela vårdapparaten köra igång på alla cylindrar. Så är det inte i Sverige idag. Nej, då får man stå i kö till specialister och terapeuter, ofta upp till ett år. Och under detta år hinner man gå ner sig ytterligare... Dessutom är vården oengagerad och föråldrad, fyrkantig och dåligt påläst om nya forskningsrön.
3 Varför får man inte jobba deltid?
De tjänster som annonseras är nästan alltid heltidstjänster. Det innebär att för en sjukskriven person som är på väg tillbaka, är det bara "låtsasjobb" som gäller. Man måste gå via olika typer av praktikplatser, ofta oorganiserade och struliga, för att komma tillbaka till jobb. Alla orkar inte.
Man får heller inte jobba deltid och stämpla upp till heltid längre. Hyresbidrag, socialbidrag osv försvinner (eller begränsas) också direkt då man börjar jobba. Det begränsar förstås också möjligheterna. Många är de som känner att de inte klarar att jobba heltid, och därför måste de försöka vara sjukskrivna på heltid i stället. Det lönar sig helt enkelt bättre.
Om prestationskraven är så stora på arbetsplatserna, att man inte ens kan få sörja sitt barn som har dött eller gråter varje dag på jobbet, är det inte konstigt att man blir sjuk. Om man känner att alla tycker att man är "jobbig" dessutom, är det inte konstigt om man blir sjukskriven. Om man inte får vård som gör en bättre, blir det förstås långvarigt. Och ifall man lyckas rehabilitera sig själv, så måste man gå från 0 till 100 – eller anpassa sig till ett långsamt och oorganiserat system.
Alla krav ställs på vårdtagaren, inga krav på systemen som hanterar denne.
Dessutom måste vi ompröva hur mycket det är rimligt att förvärvsarbeta.
Och hur höga krav man kan ha på varandra.
Inte förrän det händer, kommer vi få rätt på sjukskrivningarna.
Bra skrivet. Jag håller både med och inte... Aldrig har det funnits så mycket hjälp att komma tillbaka till ett fungerande liv som nu. jag är mitt i det och det är helt fantastiskt vilken hjälp jag får från fk och arbetsförmedling. Tidigare brydde sig ingen, man fick ersättning och lämnades ensam i kampen att komma tillbaka. Nu är insatserna anpassade till individen. Jag kan inte reglerna exakt men jag känner till flera exempel där långtidssjukskrivna arbetar en del men behåller sin ersättning, i detta nu så jag vet inte riktigt hur det är med det där "från 0-100. Sen skall vi komma ihåg att det banne mig inte är lätt och billigt att vara arbetsgivare. Här tycker jag att regeringen kunde göra mycket mer. Arbetsgivare borde få bättre stöd om de blir tvungna att anställa dubbelt. Få vill och kan arbeta deltid och det kan vara svårt för en arbetsgivare att få tag på en till deltid för att fylla ut tomrummet.
SvaraRaderaJag håller verkligen med om att kraven är för höga men jag tror att de högsta kraven kommer från oss själva. Jag tycker att jag har mött otroligt stor förståelse från min omgivning.
Sjukvården är som sagt föråldrad på många ställen, det gäller att komma rätt och där har jag haft både tur och otur...ALLA borde få möjligheten till vettig sjukvård/rehabilitering.
Till sist tror jag faktiskt att de flesta på fk inte har som mål att "jaga smitare". Jag tror att det finns en genuin önskan hos de flesta på fk har en genuin önskan om att hjälpa människor tillbaka även om det är de vidriga fallen som visas upp i skandalpressen.
En viktig fråga är det verkligen för mycket kan bli bättre!
Jäklar vad långt...sorry;-)
SvaraRaderaHärligt att höra! Ja, min sjukskrivning är ju historia. Den började 2002 och pågick till 2006, så mycket har säkert förändrats.
SvaraRaderaDock möter jag ofta människor med samma upplevelse som jag. Tyvärr tror jag att det diffar rätt mycket mellan olika landsting!
Jag menar inte alls att hänga ut arbetsgivare enskilt - jag tänker bara att vi måste bli bättre medmänniskor lite till mans, och att man ska börja uppskatta arbetsKRAFTEN. Själv har jag ju varit egen företagare i evigheter, och är ytterst tacksam för den mindre företagsfientliga politik som nu råder. Men bara i förra veckan fick jag ännu ett exempel på detta: En chef berättade att några anställda beklagade sig över att en kollega "var till mer besvär än nytta". Hans fru sedan 40 år hade gått bort... Att han ens var på jobbet dagen efter, tyckte jag var märkligt! Om han ville det/behövde det, så är det ok, men man kan ju inte förvänta sig att han ska jobba på som vanligt?!
Så jag tror att vi pratar ur olika erfarenheter.
Inte är någon endaste människa ond, men systemen vi bygger är ofta tunga och oflexibla. Bra om det börjar luckras upp och bli mer mänskligt, men det varierar nog...