torsdag 24 februari 2011

Reiki - min livlina

När jag träffade på Reiki var jag beige. Alla färger hade liksom gått ur mig, som ett väldigt urtvättad klädesplagg. Jag var formlös, färglös och hopplös.

En god vän från förr sa ifrån. Det här går inte för sig, sa hon. Du måste få hjälp.
Jag sa att jag hade provat allt, att jag inte orkade hoppas på något och bli besviken igen.

Men hon var envis. Hon skickade mig till en annan vän, som kunde ge folk Reiki. Jag ville egentligen inte, men jag orkade inte säga emot. Vännens vän gav mig dessutom Reiki gratis, vilket jag inte kunde tacka nej till.

Så jag åkte till henne och la mig på bänken. Hon lade sina händer på mina ögon och jag... Jag förflyttades till en annan verklighet, där allt var mjukt och varmt och fint och problemfritt.

Jag drack solsken.

(Vad Reiki är? Jag vet fortfarande inte. Det är en energiterapi, som ger din kropp tillgång till livsenergin Ki – jämför Tai Chi, Qigong – som återställer dig till din originalritning, dvs tar bort slitage och skador. Helt stilla, helt kravlöst.)

Det blev många besök – nu betalda. En gång i veckan i flera månader, var det mitt andningshål. Jag fick Reiki och överlevde resten av veckan. De sista dagarna bara väntade jag på det och när jag hade tankat igen, var livet lite bättre och himlen lite blåare.

Efter några månader skaffade jag mig Reiki i mina egna händer. Nu kunde jag Reika varje dag! Jag blev en Reiki-junkie. En timme om dagen SKULLE jag ha Reiki. Ingenting kunde rubba det. Det var min stund, min kraftkälla, min livlina. Efter en andra kurs kunde jag också sända Reiki, både till mig själv, till händelser och till andra. Det kändes som att livet började luta åt rätt håll. Nu var jag chef över min egen situation, kunde göra något åt saker!

Och så har det fortsatt. Reikin gör mig trygg. Jag vet att jag alltid har katastrofhjälp i händerna, att jag har lösningen på de flesta problem med mig. Reiki är mina plåster, min medicin och min superkraft. Det går utmärkt att Reika i köer och väntrum, på tåg och flyg, på lunchen eller i smyg var som helst när man vill fylla på lite energi. Det är fantastiskt! Reikin är min största gåva och jag är oändligt tacksam.

Vad hade jag gjort utan Reiki?
Jag vet inte.
Gått under, antagligen.

Eller blivit ännu beigare och suddigare i kanterna. Tills jag en dag hade blivit genomskinlig och ihålig, så ingen längre kunde ta på mig och jag inte på dem. Och så hade folk börjat gå rätt igenom mig. Och jag hade krupit in bakom en soffa för att inte vara i vägen. Och blivit kvar där.

2 kommentarer:

  1. jag förstår din känsla men en sådan personlighet, om än utbränd, som du kan ingen någonsin passera rakt igenom. Kram

    SvaraRadera
  2. Johodu! Du skulle sett mig då. Jag var minsann alldeles som en geléklump. Det är faktiskt lite läskigt att se på bilder från den tiden, för det KAN inte vara jag!

    SvaraRadera