Se in i framtiden

Ibland vet jag hur saker och ting kommer att hända. Det kan vara i kort perspektiv, bara de närmaste minuterna, eller i längre med spann på många år.

När jag ser det, så blir det så.

Tyvärr kan jag inte välja vad jag ska se och när. Det bara händer. När jag var yngre sa jag ofta till mina föräldrar "att det här har redan hänt", eftersom jag visste hur det skulle bli. Vardagliga saker, som att någon stänger en bildörr, men en flik av en röd tröja blir klämd utanför. Eller att mamma slår i huvudet på bagageluckan och får en blå bula.

Jag fick veta att det hette déjà vu, och att det var hjärnan som spelade en ett spratt. Att man egentligen såg det precis när det hände, men att hjärnan spelade upp sekvensen två gånger väldigt fort, så att det andra gången kändes som att det hade hänt förut.

I tjugoårsåldern började det hända för längre sekvenser. Jag kunde säga hur saker och ting skulle utvecklas under några veckor eller månader. Inga revolutionerande saker, men ändå sådant som andra inte trodde skulle hända. Men visst fick jag rätt.

Idag kan jag se vissa saker framför mig. De kan spinna över åratal, vilket kan underlätta planeringen av saker och ting. Men som sagt: Jag väljer inte på vilka områden jag är klarsynt. Det är opraktiskt.

Och ibland vill man inte veta.
Då känns det svårt att se.
Då hoppas jag att jag bara har livlig fantasi, att det är osanning.

Men det som i förväg verkar hemskt, kan faktiskt väldigt ofta kännas som den bästa lösningen när det väl händer. En välsignelse i förklädnad... Därför är det vist att inte agera annorlunda bara för att man vet. Då kanske det bara blir krångligare. Ska det hända, så kommer det att hända. Frågan är bara hur många vändor ödet måste ta.

Så man kan verkligen fråga sig vad det då är för nytta med att kunna se in i framtiden. Det enda man kan göra är att förbereda sig på vad som ska komma. Och det är väl i och för sig bra när man har kontrollbehov som jag!