Att sticka ut

Det är roligt med ord. Ta ett sådant som extraordinär, till exempel. På svenska tycker jag att det har lite negativ klang. Något som är extraordinärt kan lika väl vara det på ett dåligt sätt. Vi kan lyfta lite på ögonbrynen och fryna åt det. Men på engelska är extraordinary något fantastiskt och superbra!

I Sverige ska man inte heller vara märkvärdig. Varför inte, tänker jag? Är inte det jättebra, att man är värd att märka, värd att lägga märke till? Det tycker jag. Ändå har märkvärdig en väldigt dålig klang. Då är man förmer än andra. Men det behöver väl inte betyda att man tycker att man är bättre än alla andra? Bara att man sticker ut, att man inte är som massan eller medel. Det ligger ingen värdering i det, varken åt bättre eller sämre – bara annorlunda. Värd att lägga märke till.

Du är ditt eget varumärke, säger man i marknadsföringslitteraturen. Det är säljaspekten av att vara sig själv trogen. Tänk att man till och med har upptäckt att det ger mer pengar att vara sann!

Och visheten finns överallt bland oss. Jag såg en otroligt lökig film (har glömt vad den hette). Någon sorts Askungefilm. En replik hoppade dock ut ur skärmen och gjorde mig lycklig:

Why do you try som hard to fit in
when you were born to stand out?

Det är en mycket bra fråga.
Varför kämpar vi så hårt med att passa in när vi är skapade för att sticka ut?
För det är vi ju.
Annars hade vi varit likadana, helt enkelt.
Men det är vi ju inte.
Vi är alla olika, för att vi ska sticka ut och tillföra något alldeles speciellt till familjen, gruppen, bekantskapskretsen, jobbet och världen.

Så jag tänker: Sluta passa in. Börja sticka ut!