onsdag 6 juni 2012

Ett lagom nationaldagsfirande

Idag är det Sveriges nationaldag – hurra!
Då ska man... Ja, vad ska man göra då?

Sjunga nationalsången, det känns bra.
Och kanske vifta med någon flagga.
Eller åtminstone pynta någon sorts mat (exempelvis köttbullar) med små tandpetarflaggor.

Vet du varför vi firar nationaldag då? Blev vi självständiga då? Nej, det har vi varit så himla länge att ingen kommer ihåg när det begav sig.

Var det då som flaggan kom till? Nej, den är mycket äldre än så. Dock är det oklart hur gammal den är. Den kanske är från 1157, då Erik den helige åkte på korståg till Finland (!). Eller så är den från 1500-talet. (Jag är inte riktigt nöjd med våra svenska historiker här. Hur kan det diffa 400 år mellan olika läger?)

Sveriges nationaldag, handlar om att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung år 1523. Känns oklart varför det skulle firas som nationaldag, eftersom Sverige faktiskt fanns som nation långt innan det. En annan förklaring /efterkonstruktion är att 1809 års regeringsform utfärdades denna dag.

Det var faktiskt först 1983 som dagen fick status som nationaldag. Det var väl när vi hade blivit tillräckligt avundsjuka på andra länders nationaldagar, som 4th of July och 17:e maj. Sedan 1996 är nationaldagen en salutdag, och från och 2005 blev den en helgdag och vi fick ledigt. Fast vi fick byta den mot Annandag Pingst. Vore ju förfärligt om en arbetsdag gick till spillo!

Det känns som om vi kunde ha varit bättre på att dokumentera våra historiska händelser i detta land. Tänk så coolt ifall vi hade haft en nationaldag som härstammade från när Folkungarna, Eriksätten och Sverkesätten slog sina påsar ihop och kallade sig Sverike på 1100- eller 1200-talet! Det hade varit något att fira, det!

Men jag ska inte gnälla. Det är käckt att vara ledig mitt i veckan, sjunga nationalsången till fikat och äta köttbullar med tandpetarflaggor. Ett lagom sätt att fira nationaldag, värdigt en svensk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar