40+ och svårt att gå ner?

Så stod det i en annons på min Facebook-sida.

Jag är inte förtjust i den här specialanpassade reklamen. Det känns halvt otäckt när allt till höger är skräddarsytt för mig, beroende på min profilbild och min personliga information.

Den här gången fick annonsen dock mig att tänka.
Och det är ju alltid bra.

40+ och svårt att gå ner? (I vikt, får man förmoda. Inte ner för trappan. Tror jag i alla fall.)
Ja, det är något som många upplever.
Det blir svårare att gå ner i vikt ju äldre man blir.

Men... då kanske man inte SKA gå göra det?
Tänk om det faktiskt är så att kroppen slår bakut?
Att den vägrar att se ut som "idealet": En 16-årig pojke?

Det spelar knappt någon roll vilken kultur man tittar på: Kvinnor över 40 år är inte trådsmala. De är faktiskt rätt stadiga och stabila, trots att de äter växter, frön och fisk och aldrig har sett socker eller onyttigt fett.

Det kanske ska vara så.
Det kanske är vårt ideal som är fel.

Jag börjar mer och mer ifrågasätta sjukvårdens "idealvikt" också. Den baserar sig på någon 25-årig, fysiskt aktiv person, som gärna är långdistansare. Alla är inte likadana. Dessutom tycker jag att sinnebilden av "hurtiga" människor är alldeles för inriktade på prestation och att dessa personer latent har en hyfsat hög stressnivå i kroppen. Det tycker jag varken är hälsosamt eller eftersträvansvärt.

Nej, jag har inga problem med min vikt, brukar jag säga.
Det enda problem jag stöter på, är klädfabrikanternas oförmåga att tänka stort.