Tänk, vilken lycka att få äta varje dag! Till och med äta sig MÄTT varje dag.
Det är minsann inte många som får det.
Jag läste någonstans att det endast är 5% av jordens befolkning som lever i sådant välstånd. Det låter förfärligt i mina svenska, oskyldiga öron, men det kanske är sant.
Jag älskar att känna mättnad. Inte vara vrålmätt, men sådär nöjd så att magen slutar påkalla uppmärksamhet. Det är en ljuvlig känsla.
I många år kände jag aldrig det. När andra beskrev mättnad, förstod jag inte riktigt vad de pratade om. Jag var aldrig hungrig heller, blev bara irriterad och möjligen trött.
Detta för att jag hade sabbat alla kroppens signaler genom att aldrig lyssna.
Nu, när jag har återfått hunger- och mättnadskänslorna, är jag överlycklig. Det är ju ljuvligt!
Och om människor överäter i vår del av världen, är det inte särskilt konstigt. Vi är inställda på ett liv i svält, eftersom de flesta svälter på jorden och vi har gjort det i så många generationer tidigare. Därför äter vi så mycket vi kan.
Sedan kanske det också har att göra med störningar i rotchakrat, men det tar vi en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar