Förvärvsarbete

Det är ett ganska nytt begrepp. Jag glömmer det ibland. Det var ju inte förrän den industriella revolutionen, som det blev på modet att jobba utanför hemmet. Och kvinnorna i vårt land började komma ut i produktionen på 50- och 60-talet. Att båda föräldrarna i ett hushåll jobbar heltid var väl inte så vanligt ens på 80-talet, men nu är det nästan självklart.

Jag tycker inte att det är det.

När jag tittar på vad jag tycker är viktigt i livet, inser jag att heltidsjobb är omöjligt. Jag vill hinna umgås med, stötta och uppfostra mina barn, ta hand om vårt hus, laga näringsrik mat, ta hand om min egen hälsa, träffa min make och jobba ideellt för viktiga saker.

Det går inte ihop med heltidsjobb. Och jag vill inte sälja huset och bo i lägenhet. Jag vill inte låta dagis och fritids uppfostra mina barn. Jag vägrar köpa färdigmat och köra mig själv i botten (igen).

Nä, konsekvensen blir att jag måste ha ett deltidsjobb.
Var hittar man det?
Knappt en enda tjänst på Platsbanken är deltid. Och om de är det, är jag "överkvalificerad". Det hjälper inte hur mycket jag än bedyrar att jag hellre jobbar lagom än har en cool titel - jag blir ändå hemskickad från intervjun med ett "tyvärr"...

Jag funderar därför på att strunta i hela förvärvsarbeteapparaten. Lägga min tid på självhushållning - vi har en stor tomt att odla på. Kan också få rum med en ko, några får och höns. Och jag kan både sy och sticka. Tova också.

På övrig tid kan jag jobba med det jag brinner för. Skriva, föreläsa, behandla.

Enda anledningen att det här inte blir populärt, är att jag bidrar dåligt till OH-kostnaderna: Statskassan. Klart att politikerna vill att man ska förvärvsarbeta och skatta - annars finns det ju ingen som betalar deras lön!

Men jag känner mig lite färdig med det.
I stället för att jobba livet ur mig, bli sjukskriven och dyr, kanske uppfostra två stressade och potentiella hälsorisker till barn, så väljer jag annorlunda.

Och vem vet?
Kanske det går på ett ut samhällsekonomiskt!