Bingo är för mig ett helt främmande spel. Några gånger har jag gått förbi en bingohall och förundrats över företeelsen. Jag har aldrig varit inne och jag känner ingen som har varit det.
Men i hemmets trygga vrå händer det saker. Jag ser reklamen på TV. Och den går på bästa sändningstid. Det betyder att det går bra för bingo på internet.
Min far är inom parentes sagt oerhört upprörd över att hans namn används i detta sammanhang. (Bertil – bingo på internet.) "Jag ska stämma dem!" ryade han upprörd över telefon. Antagligen på skoj, men man vet aldrig med min far.
Ändå tänker jag att det är lite talande för hur man ser på bingospel. Är det något att skämmas för? Det är ju inte direkt så att man skadar någon annan... Helt klart lockar det ju människor. Miljontals, tydligen, över internet.
Så jag funderar: Vem är det som spelar?
En snabb koll på internet visar att det inte alls är som jag tror. Inte är det gamla människor med ciggen i ena handen som klickar omkring och spelar bingo, inte. Tydligen är den typiska bingospelaren mellan 18 och 40 år och kvinna.
Och jag tänker lite till. Kanske kan jag förstå det. Att sitta i lugn och ro och spela något som kräver en viss uppmärksamhet utan att vara superkrävande. Klicka och välja, samtidigt som barnen kollar på Bolibompa... Ja, jag kan faktiskt förstå det!
Faktum är att det låter lite tilltalande.
Mina minnen av bingo är ju annars inte så ljusa. Vi spelade alltid på engelskalektionerna, för att öva glosor. Det tog förskräckligt lång tid, var segt, folk lyssnade inte och fick fråga om, det var förvirrat... Men de negativa aspekterna försvinner förstås när man sitter hemma och bestämmer tempot själv.
Man kanske skulle testa att spela bingo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar