lördag 21 maj 2011

En uråldrig trädgård

När jag trädgårdsarbetar kring vårt hus i Mistelås, står en sak klar: Man behöver inte vara försiktig. Det är bara att ta i och dra, såga och gräva, attackera med alla verktyg som finns.

Även om syrenbusken ser helt anfrätt och död ut när man är klar, så kan man vara förvissad om att den tar sig. Och att gräva upp ett 5 x 5 meters hål i gräsmattan är inga problem. I slutet av sommaren är det igenväxt (om man inte rensar varje vecka).

Här är väldigt god växtkraft.

Varför vet jag inte. Min enda förklaring är att det är en gammal trädgård. Dels är det härdiga växter av den gamla stammen, inte klent snabbodlade och övergödslade Plantagen-växter. Dels är de flesta växterna betydligt äldre än vi.

När vi flyttade ut var vi försiktiga. Vi kände vördnad för varje träd, för varje gräsmattebit, för varje blomma.

Det gick över.

Efter att ha insett hur mycket det krävs för att ha ihjäl något här, har vi ändrat attityd. Vi måste freda oss. Om vi inte tar i med hårdhandskarna, kommer trädgården att ta över.

Träd måste avverkas när de är för stora och för många.
Syrenbersåer är jättevackra, men man behöver kanske inte fem.
Och visst är nyponrosorna underbara, men sex meter djup och tjugo meter lång måste häcken inte vara.

Att trädgårdsarbeta i Mistelås kräver muskler.
Man måste ta i.
Det är hårt arbete, och jag skänker en stilla tanke till de sega smålänningar som bröt marken här någon gång på 1800-talet. Herregud – de fick också släpa bort alla stenar!

Och i trädgårdsbutikerna småler vi överlägset åt de små sekatörerna och söta små ogräshackorna. Sedan vänder vi blicken mot grep, vassa och tunga spadar samt spett.

"Ska vi jobba i trädgården" säger vi i stället för att köra ett hårt träningspass. Då får vi svettas, kämpa med muskler och bli andfådda. Sedan, på kvällen, sitter vi smutsiga, lyckliga och svettiga och tittar ut över nejden (som vi nu kan se igen).

Men de allra mest finkänsliga småblommorna låter vi bli. De är lite för pippliga för att klara sig i konkurrensen. Vi får hålla oss till de rejäla sorterna, som klarar av att hävda sig.

För vi hinner inte med något daltande och småpysslande i landen.
Nej, vi har fullt upp med att mejja ner och gräva upp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar