Dubbelnamn

Förr i tiden bytte alltid kvinnor namn när de gifte sig. Nuförtiden kan man ta vilket som helst av makarnas efternamn. Eller så kan man byta namn helt och hållet (som jag och min man gjorde). Man kan ta efternamn från två generationer tillbaka eller göra hittepå-namn.

Valmöjligheterna har alltså ökat lavinartat.
Man kan nästan få till vilket namn som helst med lite fantasi.

Ändå väljer häpnadsväckande många att behålla BÅDA namnen.
Dubbla efternamn.

Det tycker jag är spännande.

Jag hade en gång en elev som hade ett dubbelt förnamn. Ett ovanligt, kanske inte helt smidigt att säga dubbelnamn samt ett långt efternamn. Så gifte hennes mamma om sig och flickan fick då dubbelt efternamn.

Väldigt opraktiskt och inte så snyggt.
Typ Märta-Lena Bertsson Viktorsson.

Och jag kan inte låta bli att undra: Vad beror det på?
Kan föräldrarna inte bestämma sig? Eller vill de till varje pris behålla sina namn? Tror de att de ska "försvinna" eller förändras ifall de får ett annat efternamn?
Måste ha med rotchakrat och otrygghet att göra i så fall.
Eller handlar det om jämställdhet? Eller om svårigheter att bestämma sig?

Och vad händer när Märta-Lena Bertsson Viktorsson vill gifta sig med Isak Linebölja Stenhammar? Vad ska de heta då? Och vad i all sin dar ska deras barn heta?
Petra Bertsson Viktorsson Linebölja Stenhammar?

Hi hi hi... Det blir som i vissa afrikanska stammar där man inte har något förnamn utan bara en hel hoper efternamn, så att det tydligt ska märkas varifrån man härstammar.

Men det finns säkert någon bra regel som styr upp det här.
Kära nån – vi bor ju i Sverige! :)