Att beskriva människor

Jag tror att jag har kommit på något: Man kan förstå sig på människor rätt bra av hur de beskriver andra.

(Stå ut med mig en liten stund. Jag har inte ventilerat detta än, bara funderat under bilkörning, så det krävs lite resonerande...)

Denna lilla fundering tog sats i att jag knappt aldrig förstår vem folk pratar om. Jag frågar "vem?", de svarar och jag vet fortfarande inte. Så kom jag på att samma problem uppstår när maken och jag ska försöka ringa in en person. Det är svårt!

Det finns tydligen flera olika beskrivningsmodeller. Här är några jag har stött på.

1 De yttre attributen
Här beskrivs hårfärg, kläder, frisyr, glasögon eller ej, sminkval.
Män som använder den här modellen, lägger ofta till vilken bil personen i fråga kör.
Väldigt enkel och bra förklaringsmodell, ifall man har en talang för att lägga märke till dessa attribut.

Jag är nästan helt lost här.
Hårfärg brukar jag klara, men sedan har jag inte lagt märke till mer.
Tyvärr ser jag inte ens när folk skaffar glasögon, klipper sig eller har en ovanligt snygg tröja på sig. Jag vet inte varför, men har accepterat denna defekt hos mig själv.

2 Släktskap och boende
Även kallad "lantisen". Den används av nästan alla som bor runt om oss. Det handlar om referenser till gårdar, byar och tidigare generationer. Man säger helt enkelt "ja men det är han som har flyttat in i Lindgrens gamla hus i svängen" eller "hon som är kusin med Pettersson i Moheboda".

Och jag är lost igen. Eftersom jag inte är infödd, har jag fullt sjå att hålla reda på de nu levande personerna och har dålig koll på var de bor, såvida jag inte har varit där och hälsat på. I helgen fick jag vägbeskrivningen "kör förbi mina föräldrars hus, så hittar du din son där efter backen". Jag måste le... Hur ska jag veta var hans föräldrar bor? Vet han var mina föräldrar bor? Nej, det tror jag inte.

3 Vad personen gör och är
Den förklaringsmodell som jag själv använder. Man beskriver vad personen gör (jobbar, aktivitet i föreningar o dyl), samt ev om de har gjort något nyligen som har poppat ut (ex: stod i kiosken på Öppet hus). Huruvida de är tystlåtna, högljudda, ler ofta eller aldrig, verkar pålästa eller ej samt ifall de har speciella kännetecken som "hon som alltid ryter åt sina barn".

Det är roligt att lyssna på när min man och jag försöker ringa in en person.

Jag: – Du vet, Antons mamma.
Maken: – Är det hon med den ljusa pagen, som kör en Volvo v40?
Jag: – Eh... Hon är ofta tidigt på dagis och hämtar tidigt. Ganska tystlåten och blyg, tittar ofta ner när man har hälsat, men säger bra saker på föräldramötena. Verkar ordentlig. Jag tror att hon är kortare än jag.
Maken: – Är det hon med den cerisa jackan?
Jag: – Hm... Jag vet att hon jobbar inom äldreomsorgen på något sätt.

Behöver jag säga att vi nästan aldrig lyckas komma på vem den andra menar?

Och för att återknyta till starten:
Det är rätt roligt att se hur folk väljer att beskriva andra.
Jag, som måste jobba för att tro att jag är någon samt funderar mycket över relationer och hur jag själv är, beskriver just detta hos andra.
De som är uppväxta med att det är viktigt hur man ser ut och vilka prylar man har, beskriver detta.
Andra, som har rötterna djupt nergrävda i myllan och lever med devisen "blod är tjockare än vatten", tycker att allt blir förklarat genom boende och släktskap.

Hi hi hi!
Jag ska studera detta ytterligare och se ifall den här teorin håller.
Säkert finns det också fler förklaringsmodeller att registrera...

Det är roligt att lyssna på folk.