1 Du får tabletter mot smärtan och/eller inflammationen.
2 Du blir rekommenderad operation.
Ifall du har riktig tur och kommer till en bra doktor, får du kanske:
3 Rekommendation att gå till sjukgymnast.
Det är bra! Faktiskt är det (enligt mitt sätt att tänka) det enda som faktiskt fungerar.
Så här tänker jag om värktabletter:
Det enda de gör, är att dämpa smärtimpulserna. Egentligen har du fortfarande lika ont – det är bara det att hjärnan inte får tillbaka signalen. Problemet kvarstår alltså, och kroppen signalerar febrilt på genom slöjorna av smärtstillande. Det tycker jag är lur. Kroppens stackars signalsystem... Det är ju fantastiskt designat för att säga till när något är fel!
Läkare brukar påstå att man slappnar av bättre när det gör mindre ont, och därför slipper spänningar. Må så vara – men man kan givetvis slappna av medvetet i stället! Andas djupt, ta det lugnt och erkänna smärtan. Är det katastrof, och man MÅSTE klara av något som gör för jädra ont, så kan ett piller vara enda lösningen – men jag tänker: Kanske ska man då bara planera om? Kanske ska man lyssna på kroppen och faktiskt ta det lugnt?
En sak som är viktig att komma ihåg är att även stillsamma smärtstillande påverkar kroppen mycket, effekter som kan sitta i länge.
Inflammationshämmande (Voltaren m fl) är enligt min mening riktiga rävgift. Jo, jag har också gått i fällan och ätit sådant... Och fått sota för det i åratal efteråt! Inflammatorisk blir man när man har obalans i kroppen. Det kan t ex handla om att man har för mycket Omega 6 i förhållande till Omega 3, eller att man äter för mycket socker och mjöl (som sänker PH-värdet och gör kroppen sur). Vissa ämnen är inflammatoriska i kroppen, som de akrylamidliknande ändarna i alltför upphettad mat. I stället för inlfammationshämmande, rekommenderar jag en kostgenomgång! Dessa piller är oerhört starka. En vanlig biverkning är att magen slås ut helt. Och om inte tarmar och mage kan ta upp näring, hur går det då med hälsan på sikt?
Operation borde vara en absolut sista utväg. Så länge kroppsdelarna fortfarande sitter kvar och inte är totalt krossade, tror jag att man gör klokt i att hålla knivarna borta. Jag anser nämligen att våra kroppar är helt perfekta som de är! Gör det ont, så beror det på att vi använder fel. Om man karvar och syr, designar man om saker – och då fungerar det inte som det var tänkt. Då kan man heller inte "ångra" sig. En bortskuren menisk är en bortskuren menisk. Och det finns SÅ mycket att göra, innan man behöver "ge upp"!
I exemplet ont i knät kan man exempelvis:
- Kolla om det kommer från foten eller höften/bäckenet, och behandla det.
- Massera lårmusklerna och töja dem, för lättnad.
- Lära sig stå bättre, skjuta ifrån rätt med foten och hantera knät rättvist, och ge det möjlighet att självläka.
För vi får aldrig glömma bort detta:
Vi kan självläka.
Våra kroppar har alla reparationsmanualer i varje cellkärna.
Om de rätta förutsättningarna ges, kommer kroppen absolut att fixa det som är tokigt!
Det är i alla fall min bestämda åsikt.
Jag har sett det hända, om och om igen.
Till och med saker som jag tvekade om, t ex en cysta under en kunds fot.
En cysta, tänkte jag, kan väl kanske inte återbildas. Den är ju en utväxt! Men joho. Kroppen kunde också det. Kolla nedan! (Bilderna utlagda med tillåtelse från kunden, förstås. Överst före, nederst efter behandlingar.)
Tro på din kropp! Det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar