Föräldraansvar

Jag klickade på en länk på Facebook. Det sägs vara ett telefonmeddelande, vilket mötte föräldrar som ringde till skolan. Skolans lärare hade tröttnat på attityden från elevernas vårdnadshavare, den höga frånvaron, oviljan att göra läxor samt att eleverna inte fick fullständiga avgångsbetyg.
http://www.facebook.com/event.php?eid=151952864867685#!/video/video.php?v=10150277004190035&comments

Jag vet inte om det här är sant. Hur som helst är det tankeväckande.

I min lilla föräldrabubbla i Sverige, har jag ofta funderat över samma saker. Hur kan det komma sig att min generation är så märkliga föräldrar? Jag tycker att vi generellt tar på tok för lite ansvar för våra barn. Åtminstone när det gäller de viktiga sakerna. I andra avseenden curlar vi som bara attan.

Idag, när jag pratar med andra föräldrar om barn, så säger de ofta saker som:
– Nej fisk, det kan jag inte ge mitt barn. Hon vägrar äta!
– Han blir ju så arg och då slåss han. Det är sån han är.
– Hon vill ju inte gå och lägga sig, och då blir det bara en massa bråk.
– 18-årsgräns på filmen/spelet? Jo jo, men han klarar det.
– Alla andra äter ju socker, så vad ska man göra?

Det är ju hur märkligt som helst. Vad är det för syn på föräldrarollen som sprider sig? Jag går här och tror att man som förälder tar på sig ansvaret för att uppfostra nya självständiga och lyckliga samhällsmedborgare. Det verkar vara helt fel...

Gå tillbaka 80 år i tiden. Då fick barnen äta fiskleverolja, hur lite de än tyckte om det. Detta för att föräldrarna visste att det var bra. Och när jag var liten, fick väl inte jag bestämma vad vi åt? Det var bara att äta vad som bjöds eller gå hungrig. Kanske finns åldersgränser på film av en anledning, kanske bör man ta beslut om godis osv utifrån sina egna idéer och normer, kanske bör man ta tag med hårdhandskarna om barn slåss.

Vi är ansvariga för våra barn.
Det tycker i alla fall jag.

Det är min sak som förälder att se till att mina barn uppför sig ok, att de lyssnar på andra (både barn och vuxna), att de äter det de behöver för att utvecklas och mår bra, att de stimuleras på lämplig nivå och att de sköter sysslor/läxor/hobbies osv.

Vem ska annars göra det?
Och om jag inte vill göra jobbet – varför har jag då skaffat barn?