Dödsångest

Varför?
Det är min enkla fråga: Varför?

Varför har folk dödsångest?

Att dö är inte farligt. Det gör inte ont. Det är faktiskt så att man är hyfsat omedveten om att man dör (åtminstone just då).

Inget att hetsa upp sig för, alltså.
Det är ju betydligt jobbigare att leva kvar när folk man älskar dör!
Och det klarar ju människor av hela tiden.

För att inte tala om att vara sjuk. Att känna att man inte fyller sin plats på jorden, att man inte lever livet till det fulla, att man inte kan göra det man vill. DET är plågsamt! Lidande på hög nivå. Och det klarar var och en av, i omgångar i livet.

Men att dö...
Är det något i livet som är säkrare, tryggare eller mer definitivt?
Jag tror inte det. Och döden är rättvis: Alla dör.

Det är väl inget att ha ångest för.
Då är det betydligt mer relevant att ha ångest över dagarna som går.
De som är livet, du vet.
För om du inte lever dem på ett bra sätt, så kanske du inte är färdig när du dör. Och DÅ får du kanske ångest på dödsbädden!

Men det är ju livsångest. Då är det livet som gått som du har ångest över. Och det kanske är en god idé att undvika, t ex genom att leva som du önskar...