Saker jag ångrar

Språkets sorgligaste ord: Skulle ha...
Jag skulle ha gjort annorlunda, jag skulle ha tagit chansen. Skulle ha... Det är så definitivt, det är oåterkalleligt, det är något man ångrar och kanske piskar sig själv för. Förfärligt sorgligt, när man tänker på det.

Det finns en hoper saker som jag önskar att jag skulle ha gjort annorlunda. Då gjorde jag givetvis så bra jag kunde, men i eftertankens kranka blekhet önskar jag att de gick att ångra.

Här är några av dessa:

• Att jag trodde att jag var odödlig.
Alla dessa år då jag sprang för fort, tränade för hårt, åt för lite, jobbade för mycket, sov nästan ingenting... Det var så dumt! Men just då hittade jag inget alternativ.

• Att jag trodde fettet var boven.
I flera år var jag manisk fettjägare. Jag åt praktiskt taget INGET fett. Fettfritt allt köpte jag och fick lite panik när jag åt t ex dressing på sallad hemma hos någon. Detta för att jag trodde att man blev fet av fett. Jag ville vara smal och deffad, mina magmuskler skulle synas. Ack, så fel jag hade!

• Att jag använde mikrovågsugn.
Under de slitsamma åren åt jag bara en måltid om dagen – och den värmde jag i mikro. Suck. Inte konstigt att jag fick näringsbrist! Men då var jag bara intresserad av att det skulle gå lätt och snabbt, samt vara fettsnålt. Och jag använde mikro för att värma barnmat ibland! Aj aj aj – det vill jag ha ogjort.

• Att jag tränade sjuk och skadad och åt medicin.
Skador och sjukdom var vardag och jag var tvungen att överleva. Därför åt jag piller, smörjde in mig med salvor och bet ihop. Jo, jag undervisade 20 klasser i veckan med en spricka i ett mellanfotsben. Ja, jag höll fyra-fem klasser om dagen med whiplash. Och visst jobbade jag heltid även med bältros, 40 graders feber och influensa. Det var dumt, och jag visste det. Ändå fortsatte jag! Jag tror att det i grunden handlade om självförstörande beteende, att jag inte värdesatte mig själv alls. I mina ögon var jag inte värd hänsyn eller omtanke, utan var tvungen att förtjäna min plats på jorden genom att vara där för andra. Dumt och sorgligt.

• Att jag inte var bättre förberedd att få barn.
Jag har aldrig varit intresserad av bäbisar. När min biologiska klocka vaknade till, så tickade den inte. Den ringde! NU vill ett barn komma till oss, sa jag och så blev det. Men vi var inte beredda. Det fanns så mycket som jag inte hade tänkt igenom innan, som blev till dyrköpta läxor... I förvirringen höll det på att splittra vårt hem.

Det finns fler saker, förstås.
Jag ångrar dem förfärligt.

Å andra sidan: Det har gjort mig till den jag är idag.
Mina erfarenheter har lärt mig mer om livet.
Och även om det ofta har varit den hårda vägen, så har det varit min väg.
Varje sten under skon har knuffat mig vidare åt något håll, tills jag har kommit hit där jag är idag.

Säkert gör jag fortfarande saker som jag kommer att ångra när jag tittar i backspegeln. Det tror jag är oundvikligt. Men jag har lärt mig en livsinställning:
Ifrågasätt – testa själv – dra slutsatser.
Det är ett tillvägagångssätt som fungerar för mig.

Ibland önskar jag att jag kunde fått både och: Sluppit de dyrköpta erfarenheterna och bara fått kunskapen. Det hade varit något, det! Det är väl därför jag "missionerar" mina kunskaper: För att andra ska slippa gå i samma fällor som jag.

Och det är kanske därför jag var tvungen att klampa ner i alla de där hålen. För att motivera mig att jobba med det jag gör.

En sak vet jag helt säkert: Allt har en mening.
Även om vi inte förstår just nu, finns det ett mönster och en plan.
Timad och klar, in i minsta detalj. Det kan man trösta sig med när man ångrar sig!