onsdag 27 april 2011

Övervikt är ingen sjukdom

Jag vet: Sjukvården ser övervikt som en sjukdom.
Jag håller inte med.
Övervikt är ett symptom, inte en sjukdom.

Alla som är överviktiga, är det pga något annat.

Man kan ha fel på ämnesomsättningen, t ex av störningar i sköldkörteln.
Då är det någon form av struma som är sjukdomen.

En del blir överviktiga för att de har näringsbrist. Jo, det är säkert! När man är dåligt näringssatt, går kroppen in i stress och då lägger matsmältningen ner. Dessutom är man ständigt hungrig, eftersom stressen egentligen är till för att tvinga oss ut på jakt för att samla in mer näring.

Andra har kanske hål i hjärtat och är små i själen, och äter för att döva smärtan. Då är deras problem egentligen emotionellt och andligt. Att de blir stora fysiskt för att de äter mycket, är bara följden.

Att vara överviktig är förstås inte hälsosamt.
Det vet vi var och en, även vi som är stora.
Men att se själva övervikten som en sjukdom, det är verkligen att förenkla problemet.

Att fokusera på att gå ner i vikt innan man har hittat orsaken till övervikten, är enligt mig galet. Då dämpar man bara symptomet, vilket kommer ge kroppen anledning att ta i ÄNNU mer, skrika högre.

För även om man lyckas gå ner i vikt, är ändå sköldkörteln i obalans, hålen i själen är kvar, man har fortfarande näringsbrist. Och tar man bort symptomen, hittar kroppen oftast på något nytt...

Jag har själv kämpat (och kämpar återigen) med övervikt. Förr svalt jag, tränade som en idiot och pressade ner mig i vikt. Det kändes bra just då, men gav verkligen bitter eftersmak i munnen. I olika vevor har jag i stället givit mig själv fibromyalgi, olika skelettskador, hormonproblem, bältros och senast reumatism. När kroppen pressas för hårt händer märkliga saker...

Den här gången har jag därför bestämt mig. Jag tänker inte pressa mig själv och dra på mig fler sjukdomar. Nähä – nu ska jag hitta roten till problemet, rensa inifrån.

Och när insidan är hel och ren och harmonisk, så kommer utsidan också att bli det. Det är jag säker på.
Vad jag däremot inte vet är hur lång tid det kommer att ta.
Och otålig som jag är har jag jobbigt med väntetiden...

Men det är väl antagligen en del av resan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar