Min generation beskylls ofta för att vara hönsiga föräldrar. Jag vet inte hur sant det är. Vi är givetvis olika, men det jag återkommande får bannor av sjukvården för, är att jag har väntat för länge innan jag kom dit.
Statistiken talar för att föräldrar går till doktorn oftare med sina barn än man gjorde för 20 år sedan.
Tänk att jag kan se flera olika anledningar till det!
1 Barnen är mer sjuka nu.
Mycket möjligt. Vi har sämre allmänhälsa. Varje generation är sämre än den förra, epigenitiken berättar att vi påverkas av två generationer tillbaka.
Vi äter sämre, maten innehåller mindre bra grejer, det finns mer kemikalier runt om oss, vattnet är medicinerat, grödorna är genmodifierade och konstgödslade...
Kanske är det så att barnen faktiskt påverkas av arv och miljö? :)
2 Sjukvårdssystemet ser annorlunda ut.
När jag var liten kunde min mamma gå in på vårdcentralen med oss och ställa en fråga till en sjuksköterska eller t o m en läkare. Det behövdes inte bokas tid, inte ringas och väntas på att bli uppringd och det fördes säkert ingen logg över de besök som inte resulterade i medicin. När det handlade om "vila och ta det lugnt och se om det går över" så blev det kanske ingen notering i journalen...
3 Skuld- och skamgenerationens föräldraskap
Generation plikt (dagens föräldrar) bär på mycket skuld och skam. Vi känner oss hela tiden påtittade och jagade, tror att "myndigheterna" är efter oss. Om vi inte visar att vi verkligen bryr oss om och tar väl hand om våra barn, kanske andra tycker att vi är dåliga föräldrar? Hellre gå en gång för mycket till doktorn än en gång för lite...
4 Egenhälsa har blivit sjukvård
Allt har institutionaliserats. När jag var liten lade min mormor vitlök i en gasbinda när jag hade ont i örat. Inte sprang vi till doktorn och fick penicillin för lite öronont, nej, vi hade huskurer. Halsont (alla sorters) botades med gurgling med enormt salt vatten, så att ögonen tårades. Var man förkyld fick man bada varmt fotbad. Oj – vi kunde massor om egenhälsa! Men alla dessa gamla huskurer (som faktiskt fungerade) har mobbats ut och fnysts åt, så nu vågar ingen ta till sådana knep. Det blir till att springa till doktorn.
Så det är kanske en kombination av många faktorer.
Tänker jag.
Och sedan är vi förstås olika.
Jag HATAR att ta mina barn till sjukvården, eftersom jag tycker att de aldrig kan ställa diagnos och dessutom vill de skriva ut giftiga mediciner. Därför försöker jag att låta bli att gå dit.
Fast ibland måste man. Om inte annat för att visa att man faktiskt är en bra mamma (punkt 3)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar