Rätt ofta tycker jag att forskning och studier begränsar sig själva.
Jag menar: Det ställs upp en hypotes och sedan går man in för att bevisa eller motbevisa den.
Då är det svårt att vara öppen för andra utslag.
Om man tänker att man ska se om något är vitt eller svart, så är det begränsande.
Tänk om det varken blir vitt eller svart – utan klarrött? Eller tänk om resultatet inte ens blir en färg, utan... luddigt?
Och sedan blir slutsatserna så märkliga.
Vid studier av vilka som studerar vidare på högre nivå (på master-nivå), såg man att det inte var de med högst IQ som dominerade. Däremot hade de flesta en stark motivation till högre studier.
Slutsats: Högt IQ är inte avgörande för högre studier, motivation är viktigare. Det är alltså inte nödvändigt att vara smart, men däremot att ha vilja.
Öh...?
Min slutsats hade varit en annan: Högre studier lockar inte de med högst IQ.
Klart att det är bra med motivation, men motivation + högt IQ är väl ännu bättre? Men av någon anledning väljer tydligen de med högst IQ att inte i samma utsträckning gå vidare med studierna. Jag hade gissat att det är något i upplägget, i systemet, som inte lockar dem. Intressant vore väl att studera vad som fick dem att välja annat, och vad det var de valde?
Ja, vi tänker olika.
Jag kommer ihåg när jag skrev C-uppsats med mina två vänner. Vår handledare tyckte att vi gjorde så svårt. "Skriv bara att ni inte kom fram till er hypotes. Skit i vad det blev i stället." Men vi envisades att redogöra både för "misslyckandet" och vad vi i stället hittade. Något sorts dubbelresultat. För hur skulle man kunna lämna det spännande vi hittade åt dess öde?
Det gäller ju att ställa rätt frågor.
Och det är det kluriga. För eftersom man formulerar frågorna utifrån sitt begränsade kunnande, blir svaren ju sällan särskilt spännande.
Ibland tror jag det bästa vore om barn ställde frågorna och forskare letade reda på svaren.
Barn ställer ju de allra bästa frågorna! De är inte begränsade, tror sig inte veta svaren, vågar och är fria.
Det skulle bli spännande, tror jag... :)
Det är helt klart knepigt med forskning...speciellt när man VILL ha ett speciellt resultat eller forskar med medel från någon som har intresse av ett visst resultat;-)
SvaraRaderaVad det gäller de som väljer högre studier finns det ju många faktorer men främst tror jag på miljö här. IQ-tester är jag starkt kritisk till. Att ens använda det för att ta reda på vilka som studerar i vilken grad finner jag anmärkningsvärt, förlegat och ointressant. För vad är ett IQ-test, en kontroll på förmåga till logiskt tänkande? Ett tänkande som man vet ökar med studier... Jag tror på motivationen som motor och jag tror att motivationen kan komma från olika håll... En förväntan utifrån, en lust, ett mål...
Sen undrar jag, vem IQ-testar sig och varför?!
Intressanta grejer det här!
IQ är ju väldigt spännande som mått betraktat.
SvaraRaderaJag tycker det är så intressant att dela upp olika talanger. Har för mig att det finns fyra olika "grenar" av intelligens, men minns just nu bara tre: Emotionell, fysisk och spatial.
Att intelligens är något mer än bara komma ihåg fakta. Eller lösa matteproblem.