Hårfärg

"Du HENNAR väl inte håret? Det är ju JÄTTEFARLIGT."

Jag såg ut som ett frågetecken. Det var min frisör som varnade mig med vidöppna ögon. Tack och lov fann jag mig och sa: "Varför?"

"Jo... För att... Det har man ju hört att man kan vara allergisk mot henna. Och att när man har hennat håret så kan man inte använda vanliga hårfärger."

Eh - nej? Vad är det farliga med det? Allergisk kan man vara mot vanliga hårfärger också. Vanliga i det här sammanhanget menas kemiska, naturvidriga preparat som vi sätter i vårt hår och spolar ut i våra avlopp, som inte kan renas bort och som förstör både vår hälsa och vår natur.

Jag slutade med sådana för snart 10 år sedan. Mest för att jag kände ett obehag för de kemiska preparaten, men också för att jag tyckte att alla färger och toningar blev så trötta och fula efter ett tag. Mitt hår gillade inte.

I början experimenterade jag. Köpte ekologiska produkter, testade, modifierade. Testade med salvia, rosmarin, vin, blåbär. Så sprang jag plötsligt på den perfekta hårfärgen! Naturlig, gick att köpa på nätet, helt perfekt med bara lite tillsats av citronsyra (så den tog det grå håret också).

Jippie!
Men glädjen blev kortlivad.
Den svenska importören meddelade att produkten skulle utgå.
Jag köpte hela lagret. 2 kg hårfärgningspulver.

Det räckte i några år, men sakta kröp sista påsen närmare.
Ingenstans fanns den att köpa!
Jag letade på internet, jag skrev brev till adressen på påsen, jag mailade.

Så googlade jag på hela innehållsförteckningen. Det gav några ledtrådar och jag hittade en italiensk sida med produkter som liknade min favorit. Eftersom hela sidan var på italienska, och personalens engelska hade vissa luckor, tog det lite tid att få till ett köp.

Nu sitter jag här med första påsen ny hårfärg i min kalufs.
Undrar hur det blir...
Nåja - allting klär en skönhet. Och inget missklär en ful!