Politik - blått eller rött?

Sett i humorprogram på TV:
"Men vad blir det om man blandar rött och blått i riksdagen? Det blir ju typ brunt."

Det var tänkt som ett inlägg i den politiska debatten. Att det inte går att samarbeta hur som helst, att man måste hålla på sin linje.

Jag konstaterar att personen som fällde kommentaren antagligen inte var jättevaken på bildlektionerna. Hans bildlärare vrider sig antagligen i sin grav...

Om man blandar rött och blått blir det lila.

Och i min värld står lila för andlighet, för upplysning, för uppkoppling ovanför sig själv. Det är en helig och insiktsfull färg. Kronchakrat.

Kanske är det precis det vi behöver i politiken?
En blandning av blått och rött, en insikt ovanför oss själva och våra egna behov, något som ser till helheten. Slippa revirpinkeri och vågmästarpartier.

Jag har länge tänkt att riksdag och regering skulle vara direkt representativa. Får folkpartiet 14% av rösterna, borde 14% av såväl riksdag som regering vara folkpartister. Är det 25% av svenskarna som röstar på sossarna, så bör de representeras av så många procent i våra beslutande organ. Inga block, inga "för små" partier. Demokrati är väl representation?

Och så skulle politikerna helt enkelt bli tvungna att samarbeta och komma överens. Kanske skulle det vara svårt, kanske inte.
Jag tror i alla fall att det skulle bli mer engagemang, mer sant, mer direkt.

Det är ju inte demokrati att 51% bestämmer över 49%, så som det ofta blir i Sverige.