Livspusslet - när bitarna inte passar

För ungefär två år sedan var mitt liv rätt hopplöst.

Jag jobbade, anställd på ett "vanlig", krävande jobb. Bara 75% visserligen, men det räckte. Tvåhundra övertidstimmar om året...

Mina barn såg jag bara några timme varje kväll och morgon. Vi umgicks i bilen – det fick bli vår kvalitetstid! På helgerna var antingen de iväg och lekte med kompisar, eller så var det någon aktivitet för hela familjen.

Maken och jag nötte så smått på varandra. Vi var ofta stressade, arga, irriterade. Det gick inte en vecka utan någon sammandrabbning: Vem skulle ha handlat, ska du bort på möte NU IGEN, varför finns inga rena kalsonger, vem ska skjutsa barnen?

Det var tröstlöst.
Ingen tid för eftertanke, ingen tid för självutveckling, ingen tid för att bara vara.
Vi löste problemen som uppstod, men med axlarna uppskjutna. Borrade ner hakan och bara körde på. Livspusslet kändes som ett gäng väldigt omaka, alldeles för stora, bitar.

Idag känns det oerhört främmande. Jag vill aldrig mer hamna i det där!

Jag jobbar gärna, men inte för mycket. Det måste vara flexibla tider, så att jag får ihop mitt övriga liv! Jo, jag planerar arbetet runt barnens aktiviteter, runt min motion, runt vila. Det måste få vara så för mig, just nu.

Varför ska jag alltid arbeta under de där bästa timmarna, när man är som piggast och gladast? Jag vill umgås med trevliga människor då, t ex min familj. Och ta hand om vårt hus och mig själv. Jobba, det kan jag göra kvällstid likaväl, när ungarna sover.

Och jag vill laga mat. God mat, nyttig mat, mat med extra allt som är gott. KRAV-mat, bonnakött, ekologisk mat, som smakexploderar i munnen.

Sedan vill jag ha tid att tänka.
Och att känna.

Det är tack vare vitaminerna som kom i min väg som jag plötsligt såg allt klart. Så vill jag ha det!
Små piller, som gav mig bättre näringsstatus, gav mig också tillbaka förmågan att tänka. Och styrkan att kunna agera på mina idéer. Så nu lever jag så, tack vare lite vitaminer.

Väl investerade pengar!