När svenskar importerar ord

Det blir så roligt när svenskar importerar ord.
Det blir nämligen ofta så skojigt fel.

Ta ordet macaron. När den italienska pastan kom till Sverige, kom först bara de små böjda rören och de raka långa. Spagetti lyckades vi få till som korrekt benämning på de senare, men de andra kallades makaroner. Varför? En macaron är ju en väldigt god liten kaka, ett bakverk gjort av äggvita med kräm mellan två lock.

Samma sak med ordet Freestyle. När Sony introducerade den bärbara kassett-spelaren, kallades den Walkman av hela världen. Utom just i Sverige, där den hette Freestyle. Varför? Enligt uppgift var det för att det första märket som importerades till Sverige, hette just så.
(Inom parentes sagt försökte Svenska Språknämnden försvenska ordet till bärspelare. Det fick aldrig riktigt fäste... Jag undrar varför?)

Ett annat roligt ord är opossum. I Australien, där dessa söta djur bor, heter de Possum. Hur kommer det sig att svenskarna har lagt till ett "o"? Jag tror att det gick till så här:
Svensk: – Oh, what a qute animal. (Läs med brytning.) What is it?
Australier: – It's a possum.

Det finns många roliga exempel. Ibland önskar jag att vi hade gjort som islänningarna alltid har gjort: De skapar nya ord för nya fenomen. TV heter sjónvarp (visuell projektion, fritt översatt). Nu låter ju det inte så bra med våra svenska låneord (visuell från franskan tror jag och projektion från engelskan), så vi hade ju behövt vara tydliga från början. Visuell kunde hetat något annat (synt, kanske) och projektion också (filmbild?). TV kunde då hetat syntfilm.

DET kunde väl Svenska Akademien syssla med?