Det är ledsamt många människor som går omkring och bär på rädsla och ilska. De agerar utifrån rädsla, talar i ilska och tar beslut utifrån dessa känslor.
De är rädda för chefen, de är arga på frun eller arbetskompisen, de är rädda att inte accepteras, de är ilskna för att de inte har högre lön eller ett finare hus eller en chefspost.
Det är destruktivt.
För dem själva, för alla omkring dem, för företaget de jobbar på, för samhället.
Den där rädslan som smyger sig på i tonåren – att inte passa in, att inte duga, att inte vara älskad – verkar klamra sig fast långt upp i femtioårsåldern idag. Vad i hela fridens dar beror det på?
Tänk, om vi i stället skulle agera utifrån glädje, kärlek och harmoni?
Om vi tog beslut utifrån de känslorna i stället?
Jag tror att världen skulle se väldigt annorlunda ut...
Tror jag också, att världen hade sett väldigt annorlunda ut.
SvaraRaderaMen vad gör vi med vår rädsla, ångest, oro, irritation, frustration? Det är inte helt enkelt att "bara vara gla".
Jag tror att vi borde sikta på att leva så att de där destruktiva känslorna uppstod så lite som möjligt...
SvaraRaderaMen det är klart: Dyker de upp, så måste vi få utlopp för dem. Där och då.
Det är när vi lagrar dem och använder dem i helt fel situationer som det blir tokigt...