lördag 16 mars 2013

Pallar inte...

Det här med att göra sin del, att ta gemensamt ansvar för saker, är tydligen något som man måste lära in. Det har jag förstått nu när jag har barn.

– Tvätta av handfaten efter dig.
– Vadå?
– Du var så smutsig att det blev bruna fläckar när du tvättade händerna.
– Ah men... Palla. *jättesuck*

Det kan man väl ha lite förståelse för när det handlar om en 11-åring, men vuxna? Jag tar exemplet "byta toarulle på offentliga toaletter", ett ämne som jag har studerat i åratal. Folk gör inte det.
Om toarullen i hållaren tar slut, tar man fram en ny och öppnar den, men ställer den på golvet/på handfatet/på toastolen. Det förstår inte jag.

Ifall det vore så att man tycker att det är hemskt opraktiskt med hållare, så förstår jag att man tar chansen och gör annorlunda när tillfälle ges. Jag har dock frågat runt lite, och det visar sig att nästan alla tycker att det är lite bra när toarullen sitter i hållaren. För om den står på handfatet, blir den nästan alltid blöt och saggig. Och det är svårt att nå den bak på toastolen (om man sitter). På golvet är det ju lite äckligt, då är ju pappret kontaminerat av baciller när man använder det.

Nästan alla tycker att hållaren är en bra uppfinning.
Nästan ingen sätter i den nya rullen.
Varför?

Det tar mig exakt 10 sekunder att byta och slänga den gamla rullen i soporna. Någon som är mindre rutinerad eller lite fumligare kanske behöver 20 sekunder. Ofta går det att göra när man ändå sitter där. Och kissar längre än 20 sekunder, det gör i alla fall jag.
Så det kan inte vara att man inte hinner.
Är det för att man tycker att det är städerskans jobb?
Städerskan, som kommer om två dagar, efter omkring 20 kisspauser?
Så då är det bättre att ha det obekvämt/saggigt/bacilligt i två dagar, än att lägga 20 sekunder på att sätta i den i hållaren?

Jag förstår inte.
Och jag tycker nog att det är lite illa. För i förlängningen har det betydelse. Det betyder att vi inte kan tänka oss att bidra till det gemensamma, att vi inte vill ta ansvar för något som inte är bara vårt eget. Och det blir det väldigt märkligt samhälle...

4 kommentarer:

  1. Hahaha, klockrent! Jag jobbar ihop med tio karlar och där byts sällan någon toarulle. Vi är fyra tjejer på jobbet och vi har pratat om detta, vi byter alltid alltså är det männen (hos oss) som inte "orkar" sätta rullen i hållaren. Funderar på att hålla en utbildning på nästa gruppmöte... Det bästa är nog när man öppnar en ny toarulle innan den gamla är slut, då är man ju inte den som tog det sista:-)

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det märkligt?

    Lika förvirrade som männen (i åtminstone den här frågan) är ungdomar. Jag drev en dansskola under många år, där folk umgås och trivdes och hängde. Jättemycket trivdes de. Vet du hur många som bytte toarullen, utöver danslärarna? 2. Två personer på nästan 10 år. Jag vet fortfarande vilka de var... :)

    SvaraRadera
  3. Ja du Karin! En underbar krönika :) Jag har bytt många toarullar i mina dar.. ÖVERALLT!! Ler.

    SvaraRadera
  4. :)
    Vi som verkligen byter toarullar, vi borde starta en klubb! Eller ett nätverk: Empatiska toarullesbytare.

    SvaraRadera