Lit de parade

Det är ju hur märkligt som helst!
Prinsessan Lilians lik ligger upplagt för allmän beskådan.
Folk som aldrig har känt henne eller ens träffat henne, går in och tittar på den döda kroppen, skriver eventuellt en hälsning i en bok och går ut igen. Och så säger de: Hon var fin och trevlig, prinsessan.

Bara tanken på att någon ska behöva ta ut inälvorna ur en död kropp, puffa upp med trassel (eller vad man fyller kroppen med), hälla i vätskor i blodådrorna och dutta på smink på ett lik, tycker jag är förfärlig. Äckligt! Det är vansinnigt omiljövänligt också. Att folk sedan går för att glo på liket, är faktiskt lika osmakligt för mig.

Förr fanns det ju en anledning:
Man ville se att personen i fråga verkligen var död.
Att inte det var som Mark Twain sa:
"Ryktet om min död är betydligt överdrivet."

Idag känns det som om det finns andra sätt.

Själv skulle jag tycka att det var hemskt att upplåta min kropp till något sådant. Har folk inte bemödat sig att hälsa på när jag levde, behöver de inte komma när jag är död.
Men vänta lite...
Det vore ju jättetrevligt att ha den där lit de paraden när man lever!
Ligga där, rosig och välsminkad, i en bekväm kista (eller kanske säng, mindre makabert).
Och så kan folk komma på parad och säga snälla saker till mig.
Skriva vänligheter i en bok och lägga blommor på mina ben.
Då kunde jag ju få höra och läsa allt!
Och slå upp ögonen och vänt säga "tack så mycket".

Det ska jag ordna.
När jag börjar bli lite knackig på ålderns höst, sprida ut ryktet att jag är död och att en lit de parade ska anordnas. (Ja ja, lite ovanligt att en helt vanlig människa har det, men man kan väl kalla det något annat. Kanske likvaka.) Så kan folk komma på besök när man kan delta själv.
Och så överraskar man genom att slå upp sina blå och säga "oh, vad ni är snälla". Eller sätta sig upp och utbringa ett fyrfaldigt leve för att vi lever.

Så har man klarat av det innan man dör, så att man får dö ifred.