Kreativ, nyfiken och driven.
Tre av mina egenskaper som jag alltid har varit stolt över.
Att jag har idéer och hittar olika lösningar, att jag vill lära mig nytt och är öppen för det mesta, att jag har ett stort mått energi och kraft att göra det jag föresätter mig.
Känns bra!
För det mesta.
Det finns nämligen en aspekt av det här som inte lirar riktigt.
Det var det där med flow, följa hjärtats röst och gudomlig intervention.
När man ska få hjälp att hitta rätt i livet, så sker det med små medel.
Inga blinkande ljus och megafoner.
Stillsamma tecken, små signaler. Man måste lyssna noga.
Är man då en lugn, stillsam och tålmodig person, går det lätt.
Men för en otålig "doer" blir det klurigt.
Jag hinner tänka många tankar...
"När kommer det där jag behöver? Kanske måste jag göra något mer för att det ska kunna komma? Eller så kanske jag ska kasta ut lite krokar parallellt, för att liksom... säkra upp? Nej, nu måste jag ha missat det. Då kanske det dröjer jättelänge innan nästa chans! Jag måste nog hitta på något själv så länge. Eller vänta lite till. Men tänka om jag missar det igen? Borde jag kanske ta tag i detta själv?"
Och så gör jag grejer bara "för säkerhets skull".
Jag kan tänka mig mina änglar, hur de kämpar däruppe.
Först lyssnar de. Vad vill hon ha?
När det är klargjort, börjar de dra i trådarna.
Kanske är det många saker som behöver hända för att bana väg.
Någon måste kanske gå i pension, en annan människa få en insikt, en tredje ska tänka om, en fjärde ska vilja flytta... Änglarna jobbar på. De fixar och donar, planterar idéer och öppnar nya dörrar. Sedan väntar de på att folk ska välja att gå igenom dem.
När saker och ting börjar linjera, när allt börjar likna en väg, då tittar de ner på mig igen.
Men vad ser de?
En förvirrad kvinna som håller på med tre nya grejer.
Eller som har gjort saker under tiden, som har satt mig i en ny sits.
Deras planering fungerar inte längre!
Kaos! Och så får de försöka fixa, lappa och laga, ändra och dona. Allt för att jag inte kan vänta. För att jag inte kan sitta på röven och tålmodigt ha tillit.
Haha! Att vara ängel till mig kan inte vara lätt!
Inte ett jobb jag skulle vilja ha. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar