Otålig

Det är svårt att vänta.
När man har satt upp målet, vill man ge sig av.
Så fort tanken är tänkt.

Då kommer den stora utmaningen:
Att inte springa iväg i förväg.

Om man sticker direkt, får man kämpa, för då har inte universum hunnit bana väg. Det är mycket möjligt att man når fram ändå, men det lär ta mer tid och krävas större energi.

Dessutom kanske man i sin förvirring kämpar som sjutton men styr lite snett, och så kommer man på villovägar. Ungefär som när man går uppför fjället och tittar i marken för att det är jobbigt, och så märker man att man har gått tokigt.

Jag, som är en oerhört otålig själ, har ett knep: Jag mediterar och Reikar. Då får jag sinnesfrid, då upplever jag tid som något ointressant, då känner jag att allt kommer att bli precis som det ska bli.

Då är det lättare att få tiden att gå.
För om man bara sitter rätt upp och ner, så är det lätt att man börjar stirra upp sig...