The western woman – en gräsrotsrevolution

Inget ont som inte har något gott med sig.
Det tror jag mycket på.

Härom dagen funderade jag på det här med kvinnoförtryck.
Det något hopplösa i att försöka göra sig gällande som kvinna kan göra mig ilsken. Tänk, alla dessa fantastiska kvinnor jag träffar! De har stora kunskaper, många erfarenheter, är eftertänksamma, känsliga, spontana, glada, modiga, inspirerande och fritänkande. Samtliga med känslan av att deras åsikter inte räknas lika mycket som männens, att de inte kan göra sig hörda, att de är "fel". Jag förstår precis vad de menar. Det känns ibland som att vara en fisk i en häcklöpningstävling. Nej, jag har inte förmågan att springa fort och hoppa över höga häckar – men jag kan annat! Om tävlingen handlar om att springa och hoppa, så är jag rökt från början. Det skulle se annorlunda ut om det handlade om att hålla andan under vatten... När loppet är riggat på det sätt som det är, känns det som om det inte går att vinna.

Jag träffar många kvinnor. För det är nästan bara kvinnor som går på de kurser jag går på, som vågar lära sig meditation och reiki, som tränar yoga, som går på hälsoevenemang och som tittar inåt, in i världen inuti.

För mig känns det som om kvinnor i allmänhet har kommit längre i utvecklingen än män i allmänhet. (Provocerande, eller hur? Men det är min upplevelse.) Det handlar inte bara om vänster hjärnhalva, utan både höger och vänster. Vi vågar spränga gränser, vara "obekväma", uppleva saker som inte går att mäta. Och det är viktigt! Det behövs om den här världen ska överleva.

"The world will be saved by the western woman."
Dalai Lama

Det tror jag på.
Är det några som kan, så är det vi.
Vi har både kunskap, färdigheter och medmänsklighet.
Och medel att göra det.

Plötsligt insåg jag: Det är kanske lite tack vare förtrycket.
Om vi hade varit accepterade i helhet i det officiella samhället, så hade vi aldrig letat vidare. När våra kvaliteter och intressen ignoreras, är det ingen idé att vara med. Eftersom vi inte får plats, skapar vi ett eget universum, utforskar nya områden och öppnar nya dörrar.

Kanske hade det inte hänt annars.
Om inte verkligheten hade skavt, hade vi inte sökt andra vägar.
Nu gäller det bara att vi börjar ändra på saker.

Jag tror vi kommer att börja ändra på våra egna liv. Jobba mindre, tänka mer på livsvärde, uppfostra våra barn med sunda värderingar och empati, bry oss om maten vi äter, vårda känslorna och andligheten. Jag vet flera som har börjat... Stillsamt, nästan obemärkt, kommer fler och fler att ställa sig utanför tillväxthysterin och de snabba besluten, tills nästan halva befolkningen inte längre deltar. En gräsrotsrevolution. Lite i smyg.
Och plötsligt har världen vänt.