Vi har en lavinartat ökande ohälsa bland ungdomarna i västvärlden. När detta diskuteras, hör jag två angreppssätt: Antingen anser folk att ungdomarna är klemiga, eller också suckar man resignerat. Ibland hör jag också påförande av skuld, det vill säga "de får väl skylla sig själva när de lever så osunt".
Jag vet inte vilket som är mest enfaldigt.
Ungdomar idag utsätts för så mycket mer än vad till exempel min generation gjorde. De äter sämre mat (för att tidigare generationer har förstört grödorna på olika sätt), de är uppväxta med miljögifter (fick dem redan med modersmjölken och har sedan fått i sig blandat skräp i hela sitt liv) och de upplever stress varje dag (på grund av ökad exponering via internet, fler människor, ökat buller osv).
Givetvis måste det ge hälsoresultat!
Med ett epigenetiskt synsätt, får vi ytterligare förklaringar. Forskare säger idag att det våra mor- och farföräldrar åt, påverkar oss idag. Ser vi på ungdomar och barn, så har vi nu första generationen av mer eller mindre ohälsosamt leverne två generationer tillbaka. Både vad gäller kostvanor, motionsvanor, sömnvanor, arbetsvanor, tankemönster och livssituation. Det är ett tungt arv att bära!
Och visst har de bitvis dåliga levnadsvanor!
Det är givetvis inte bra att dricka flera liter läsk i veckan, äta nudlar och surfa på internet (eller plugga) halva nätterna. Det förstår vi alla, även ungdomarna. Skulden ligger dock inte på dem, utan på oss: Deras föräldrar. Det är vårt jobb att lära dem att avstå från det som skapar sjukdom och välja det som skapar hälsa.
För mig är det här med ungdomshälsa en prioriterad fråga.
Många av dem förstår inte ens att de mår dåligt.
Än mindre varför.
Vi har liksom glömt att lära dem att överleva, att ta hand om sig själva!
Det måste det bli ändring på, och det kvickt.
Annars kommer det att ta en ände med förskräckelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar