Förtryck!

Jag läser en bok om en hjärnforskare som vid 37-års ålder fick en massiv stroke. Hela hennes vänstra hjärnhalva slogs ut – och hennes värld förändrades. Hon beskriver hur annorlunda förnimmelserna av världen blev, och berättar hur hennes självbild förändrades. Allt ur ett oerhört vetenskapligt perspektiv, med skisser på hjärnan och de olika funktionerna.

Oerhört spännande.

Många insikter har jag fått av denna bok. Den första är att hjärnhalvorna verkligen rent fysiskt symboliserar den ständiga striden mellan ego och gudomlighet, yin och yang.

Vänster hjärnhalva, som styr höger kroppssida:
Kritiskt granskande, kunskap, tal, läsförmåga, jämförande, tävlande, det visuella, stringens i tankar och resonemang, aktivitet, sortering, klassificering.
Ego.
Yang.

Höger hjärnhalva, som styr vänster kroppssida:
Helhet, gemenskap, kärlek, naivitet, vetskap, intuition, det kinestetiska, kreativitet, känslan av att vara ett, lycka, andlighet, sammansmältning.
Gudomlighet.
Yin.

Min andra insikt är att vi lever i ett samhälle som helt har gått upp i Yang-dyrkan! Den vänstra hjärnhalvan dominerar den högra så till den milda grad, att de som anses "framgångsrika" individer är de som nästan inte har någon koppling kvar till sin högra hjärnhalva. I skolan stimulerar vi i första hand vänster hjärnhalva. I arbetslivet är det oavkortat vänster som gäller. I politiken skrattar man åt argument som kommer ur höger hjärnhalva – nej, vänster måste det vara!

Det är ett förtryck!

Min absoluta övertygelse är att det måste råda balans mellan dessa båda för att vi ska vara lyckliga och dessutom nå vår fulla kapacitet som människor. Hade vi bara behövt det ena eller det andra, så hade vi bara haft den hjärnhalvan – eller den funktionssfären.

Det stora problemet är att den vänstra hjärnhalvan tävlar, jämför och kritiserar.
Den högra älskar och accepterar.
Gissa vilken som vinner?

Jag tänker därför att det måste vara vår mission i livet att lyfta fram den högra hjärnhalvans lite tystare kapacitet. Vi bör stimulera yin-värdena med alla medel – kanske till och med försöka använda vänster kroppshalva mer! Varför inte skriva eller äta med vänster hand? Fascinerad inser jag att jag själv har valt att använda endast vänster hand när jag skriver anteckningar under Reiki-sessioner. Det har känts naturligt. Så klart! För det är budskap från höger hjärnhalva!

Plötsligt förstår jag också varför alla dessa män blir så arga när man pratar om gudomlighet, enhet, kärlek – ja, alla de högra hjärnhalvans värden. De känner sig hotade, eftersom detta är traditionellt "kvinnliga" värden. Någonstans inne i reptilhjärnan känner de kanske på sig att de kommer till korta ifall livet inte längre är en tävling för vänster hjärnhalva, utan att det i stället handlar om balans och gemenskap. Svårt. Klart att de blir stressade. Och försöker komma med vänsterhjärnhalveargument och -resonemang. Oerhört stressande blir de när jag (eller någon annan) inte svarar på dessa resonemang, utan bara "känner" annorlunda! Stress triggar aggressivitet, så därav den ilskna tonen.

Hur som helst, så här på kvinnodagen:
Vi måste alla – hela mänskligheten, inte bara kvinnorna – inse att vi är komplexa varelser med betydligt mer kapacitet än vi tror. Om vi kan lära oss att använda höger hjärnhalva i större utsträckning, kommer vi att åstadkomma mer varaktiga och intelligenta lösningar, men vad mer är: Vi kommer att vara lyckligare. Och därmed friskare.

Läs boken: Min stroke.