Valborgsmäss och vårblot. Firandet av vårdagjämningen och fertilitet. Fina, gamla, hedniska traditioner som vi firar än idag. Kanske lite mindre sexuellt, med skönsång och en brasa, men ändå.
Det är vår!
Det om något är väl värt att fira.
Våren är det äkta nyåret. Då börjar allt om igen. Efter naturens död/vissnande samt en tids eftertanke och krafthämtande, är det dags för livet att börja gro igen. Det är så fint.
Jag tycker verkligen att det är en bra högtid att fira. Väldigt roligt också att vi samlas kring en jättebrasa och tuttar på den i bästa pyroman-stil. Sedan sjunger vi gamla visor som alla kan (hur?) och grillar korv, tar lotter och lyssnar på vårtal.
Dagen efter vimsar blandade människor omkring och viftar med plakat samt firar att de får förvärvsarbeta. Eller att "enade vi stå, söndrade vi falla" och den lilla människans styrka i gemenskapen. Då är man lite låtsasarg och ropar högljutt på gator och torg, sjunger gamla visor som alla kan, lyssnar på lite mer tal, tar några lotter och äter kanske en grillad korv.
Det är tydligen så vi vill fira att livet spirar.
Sång, tal, lotter och korv.
Ja, jag ska inte bråka.
Hellre det än ingenting!
Sedan skulle jag väl personligen föredra en smaskig vårblot med hedniska fruktbarhetsritualer.
Å andra sidan har vi ju midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar