Att gå mellan regndropparna

I en väldigt fin låt sjungs det "she walks between the raindrops" (Marc Spiro). Jag begrep aldrig riktigt vad det handlade om, förrän det plötsligt en dag gick upp ett liljeholmens för mig.

Det var en regnig dag i Stockholm. Min mamma hade regnjacka och paraply och oroade sig över att jag bara hade en stickad tröja. "Det är ingen fara", sa jag, "jag går mellan regndropparna".

Och så gjorde jag det.
Det går faktiskt! Åtminstone känns det så.

Det handlar om inställning.
Tror man att man ska bli blöt och bekymrar sig över det, så kommer man ju att uppleva varje regndroppe som smärtande och oerhört blöt. Om man istället ser utrymmet mellan vattnet (som ju faktiskt är större och mer än vattnet) så upplever man luften i stället.

Min älskade son är i den åldern (10 år) då man inte kan se bortom sig själv. Han tror att allt som händer, är riktat åt honom. "Ånej, nu regnar det på mig också! Typiskt, jag som ska spela fotbollsmatch! Varför regnar det just på mig?"
Jag försöker förklara att det regnar just i det här området just nu och att det inte har med honom att göra. Det är bara något som händer.

Vissa vuxna har inte kommit över det där stadiet. De tror att allt som händer händer DEM, att det drabbar dem, att det beror på dem eller något de inte har gjort. De kan inte se förbi sig själva (har hamnat i narcissism) och kan inte se att vissa saker bara händer. Det regnar. Det hade regnat där ifall de hade varit i Thailand, alldeles oberoende av vad de hade gjort eller tänkt.

Och då tänker jag: Om man fokuserar en massa sur energi runt sin egen person, så kommer dåliga saker att börja hända. Sådant som faktiskt inte hade behövt hända. Stukade fötter, att man missar bussen osv.

Bättre då att gå mellan regndropparna.
Visst, det regnar. Och här går jag. Men jag kan välja att se dropparna – eller luften emellan. Och det jag fokuserar på, får jag mer av.

She walks between the raindrops
The sole of her feet don't touch the ground anymore
She'll wait, wait for her soulmate
patiently day by day 'til the good days are gone
But the water runs under the bridge
And the earth makes her way around the sun
and the holy man searches his soul only to find no one
And yesterdays music is gone only God can illumine what's right
but I know if I had her with me I swear there would be
peace in the world tonight
Marc Spiro, Between the raindrops