Ett dansande skelett

Att röra sig med minsta möjliga ansträngning – det är en verklig konst.

Varför ska man göra det?
Jo, för att slita så lite som möjligt på kroppen och ändå använda den!

Use it or loose it gäller när det kommer till kroppen.
De funktioner och den rörlighet du använder, kommer du att få behålla.
Slutar du plocka upp saker från golvet med raka ben, så kommer du snabbt att få svårt att nå ner, helt enkelt.

Därför är det viktigt att använda så mycket som möjligt, så långt ut i rörlighetens ytterkant som möjligt.

Men när man rör sig i ytterlägen, sliter det på kroppen.
Ja – om man gör fel eller lägger på onödig tyngd.
Därför ska man försöka göra rätt!

När man startar rörelser på rätt sätt, fungerar den som den är tänkt.
Om man till exempel vill vrida ryggen (rotation) och plocka ett papper från en sidobänk, bör man starta med huvudet. Egentligen är det ju oerhört logiskt, att titta åt det där pappret innan man vrider.
Rimligt.
Och gör man detta, är det stor chans att man får till rörelsen perfekt!
Då får man inte ont, inte kramp, och dessutom smörjer man systemet.

Rörelser ska helst vara kravlösa och med rejält schvung.
Man sätter fart på rörelsen genom att ge kraft i rätt del av leden, sedan släpper man efter och låter rörelsen hända.
Då blir det så himla bra!

För mig hjälper det att fokusera på skelettet i stället för musklerna.
Tänker jag "muskler", spänner jag omedvetet lite mer.
Dumt.

Tänker jag "skelett", rör jag mig betydligt bättre.
Mer avslappnat.
Så jag tränar och tänker att jag är ett dansande skelett.
Slängande, svängande och gungande rör jag mig.
Det är härligt! Och nyttigt.
Testa du med!