Folk som kommer från krigshärjade områden lider ibland av posttraumatisk stress. De har levt under stress så länge att de blir utmattade, ljud- och ljuskänsliga m m.
Jag kände en gång en kvinna med denna diagnos. Vi träffades när jag hade min utmattningsdepression. Fastän vi kom från helt olika bakgrunder, hade vi väldigt liknande symptom.
Det tyckte vi var både roligt och märkligt.
Jag hade jobbat mig till mina problem, hon hade utsatts för krig.
Det var ju inte utan att jag kände mig som en lyxlirare...
Idag hittade jag en handbok i en byrå: En internethandbok från 1998.
I denna förklarades begrepp som cookies, domän, flikar osv.
Den hade också ett helt kapitel om "netikett - vett och etikett på internet".
Jag och maken fnissade förstås, men samtidigt tänkte jag: Vilken tid vi lever i!
Det är ungefär 15 år sedan internet dök upp i våra liv på allvar.
Nu lever vi med det. Det går inte en dag utan.
Vägbeskrivningar, varor, kontakter, marknadsföring, information, uppslagsverk – allt går via internet i första hand.
Hittar man inte det man söker, får man ta till apostlahästarna eller något så retro som en bok/vägatlas.
Teknikrevolutionen.
Den har verkligen svept över vår värld.
Allt detta har hänt inom vår levnadstid.
En oerhört stor förändring i vårt sätt att leva, tänka, agera.
Plötsligt krävs ett stort teknikkunnande. Man måste sköta sin dator lika noga som man sköter sitt hus. Det ska vara brandväggar, säkerhetskoder, ominstallationer, uppgraderingar titt som tätt och till det kommer alla nya programvaror med 1000 funktioner som vi förväntas behärska till fullo.
När ska vi hinna med det här?
Har vi givit oss själva tid för att ställa om?
Jag tror inte det.
Kanske är det så att våra depressioner också är någon sorts posttraumatisk stress?
Posttraumatisk teknikstress - en ny diagnos för den som vill ha en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar